Språklig kompetens och mediekunnighet varandras förutsättningar

Pålsson talar i sitt senaste inlägg på Omvärldsbloggen "Mediekunnighet - en nyckelfråga för skolan" om nödvändigheten för elever att lära sig hantera det ständiga informationsflödet på ett kritiskt och medvetet sätt, för att kunna leva och verka i ett demokratiskt samhälle. Han fortsätter med att skolan bör utveckla elevers mediekunnighet, för att varje elev ska ska förstå sina medborgerliga rättigheter och skyldigheter i ett all mer komplext samhälle. I sitt inlägg lyfter Pålsson fram ett projekt mellan Nordicom och Statens Medieråd om mediekunnighet som syftar till att dessa aktörer samlas kring ett samarbete om vad som bör göras för att stärka elevernas roll som medvetna och kunniga internetanvändare och informationssökare.

Nyckelkompetenser

Detta är helt i linje med vår läroplan som pekar ut just digital liksom social och medborgerlig kompetens som några av skolans stora uppdrag. Men vilka ytterligare nyckelkompetenser ska då våra elever utveckla inom skolan? Eu har pekat ut åtta stycken, varav just digital kompetens, social och medborgerlig men också språklig kompetens är några. Dessa nyckelkompetenser har också fått ett också ett stort genomslag i våra läroplaner, på sina håll också i skolans fysiska lärmiljö och i undervisningen.

I stället för mediekunnighet eller digital kompetens vill jag hädanefter istället vilja använda begreppet digital litteracitet, just för att det täcker in de språkliga och de interaktiva dimensionerna som är nödvändiga att behärska för i ett utvecklande av mediekunnighet som jag vill lyfta fram. Se varför:

Litteracitet - Kommunikation genom läsning och skrivning för olika syften, genom olika kommunikationssätt och i olika kommunikationssituationer.

Digital litteracitet - Kommunikation genom läsning, skrivning, genom ljud och bild, genom olika kommunikationssätt och i olika kommunikationssituationer via webbaserad media, digitala verktyg och sociala medier.

Hur utvecklar vi digital litteracitet på bästa sätt enligt? Vad ska aktörerna i detta samarbete tänka på?

Genrepedagogik och Reading to Learn är metoder som fokuserar på ett explicit undervisning för elevers utveckling av skriv- och läsförmågor inom samtliga skolgenrer (dvs läromedelstexter, tidningstexter och skönlitterära texter) men i takt med att elevers läsande och skrivande numera till största del äger rum i webbaserade forum bör också dessa språkdidaktiska modeller vidareutvecklas i enlighet med de krav som det digitala läsandet och skrivandet ställer i denna samtida digitala kontext.

För det är ju här våra elever till största del befinner sig, bland hemsidor, communities, bloggar och wikis. Och ska vetenskapliga arbeten skrivas sker informationssökningen till 100% på webben och inte längre i bibliotekets fysiska miljö och i traditionell media. Att lära ut informationssökning och källkritik är viktigare än någonsin pga det enorma urval av information som finns på webben. Bibliotekarier och lärare blir därmed också viktigare än någonsin, eftersom skolan ska bedöma i vilken grad eleverna kan välja, sortera och värdera det de läser och ser på olika hemsidor.  Fast samtidigt är vi i mångt och mycket ändå kvar i den gamla problematiken, dvs trots allehanda digitala verktyg och sociala medier, förstår eleverna fortfarande inte det de läser.

Jag tycker mig se att de i högre grad än någonsin tenderar att kopiera avsnitt av texter lite på måfå och använda bilder utan att tänka på upphovsrätten. Inget har förändrats bara för vi har webbaserade verktyg som motiverar, utan jag tycker mig snarare se att problematiken fördjupas eftersom digital och webbaserad läsning och skrivning ställer enormt höga krav. Elever ska alltså inte bara förstå det de läser utan även kunna välja lämplig information samt navigera bland webbens hypertexter och länkar. Att röra sig i digitala textvärldar är inte enkelt och för den ovana med låg läsförståelse blir det högst förvirrande. Dessutom måste också eleverna inse att allt som finns på webben inte på någon sätt alltid kan lånas, kopieras och användas hursomhelst. Att skapa och läsa digitala multimodala texter kräver därmed en del, vilket gör växer klyftan alltmer mellan dem med god läsförståelse och digital kompetens och dem utan. Dessutom växer denna klyfta i rasande takt. De med låg läsförståelse och outvecklad skrivförmåga tenderar därför skapa digitala plagiat med hjälp av en klipp- och klistrametoden, trots att de anses vara vana Internetanvändare.

CC, http://msdillerliteracy.blogspot.se/

Ett samarbete nödvändigt

Ett samarbete mellan Nordicom, Statens Medieråd, Skolverket och Nationellt centrum för läs- och skrivutveckling hade varit mycket givande och dessutom legat helt i linje med vårt uppdrag att utveckla barn- och ungdomars kommunikativa och digitala förmågor i ett digitalt samhälle. Just för att de ska kunna orientera sig och ta plats i ett informationsrikt samhälle. För det är viktigt att komma i håg att vi inte bara utvecklar mediekunnighet genom digitala verktyg allena. Ej heller utvecklar vi digital läsförståelse och skrivkunnighet genom att bara skapa, skriva och läsa digitala texter på webben. De digitala texterna kräver liksom traditionella skoltexter explicit undervisningen av texternas syfte, uppbyggnad och språkliga drag, just för att de innebär en högst avancerad form av läsning och skrivning.

Viktigt är också att den genrepedagogiska skolan vidareutvecklas tillsammans med projekt som syftar till att utveckla barn och ungdomars mediekunnighet. För den språkliga förmågan ligger till grund för att överhuvudtaget utveckla digital litteracitet medan mötet med den digitala världen förutsätter en utveckling av litteracitet.

Jag ser därför en fantastisk möjlighet till att utveckla och anpassa genrepedagogiken till de digitala texterna på webben samtidigt som IT- pedagoger, mediekonsulter och medie/ITforskare behöver förstå att de språkliga aspekterna för utvecklandet av mediekunnighet är väsentliga och nödvändiga. Men också en möjlighet att anpassa alla medie/IKT- projekt till en verklighet, där en förbättring elevers läs- och skrivkunnighet också är nödvändig och fundamental.


För ett Skolsverige i tiden

Språklyftet

genom Hanna Stehagen

Didaktikens treenighet - grunden för lärandet

Idag har det diskuterats Flipped classroom i förhållande till kunskaps- och språkutveckling på Twitter. Diskussionen startade i huruvida Flipped classroom kunde ersätta lärarens genomgångar i klassrummet. Någon sa absolut och menade att en flipp är ett bra arbetssätt eftersom elever har olika ”primetime” för sin inlärning. Flipped classroom som metod används att öka elevernas motivation och göra lärandet omdefinierat, i alla fall i den mån det handlar om att skapa ett lärande bortom tid och rum. 

Så långt är jag fullständigt med. Det är fantastiskt vilka möjligheter IT skapar för vårt lärande. 

Men för en viss kategori av elever är lärarens fysiska närvaro oersättlig. För skrapar man lite på ytan av finns där flera falluckor, i alla fall om man tänker på att det sociokulturella perspektivets tre ledstjärnor – Interaktion, stöttning och förstärkning. Som jag ser det är läraren en oersättlig språk- och kunskapsutvecklande stöttepelare i klassrummet. För i grunden måste allt lärande vara dialogiskt och bygga på samspel, interaktion och gemensamt meningsskapande. Även i denna digitala era. En hel del digitala verktyg och arbetssätt erbjuder detta men långt ifrån alla - flipped classroom är ett sådant arbetssätt som jag höjer varningens finger för. En del elever fungerar flipped classroom utmärkt för men det för elever som redan har ett utvecklat språk som fungerar som kunskaps- och tankeredskap. Och detta är ju långt ifrån alla i Skolsverige. 

Till skillnad från denna bemedlade grupp finns många elever behöver oerhört mycket stöd i form av språklig stöttning och förstärkning för att kunna klara sina ämnesstudier. En dialog i det fysiska rummet där elever bjuds in, medverkar och är med och skapar mening är fortfarande det främsta medlet för det kunskap- och språkutvecklande arbetet. För där finns läraren finns nära till hands för att stötta, förstärka och ge återkoppling.

I det fysiska rummet finns sedan alla sorters digitala möjligheter att ta till. Men varje gång ett nytt digitalt verktyg eller digitalt arbetssätt blir upphaussat eller populärt rikta då en tanke på didaktikens grundförutsättningar. Ja, nästan didaktikens gyllene regler. Didaktikens treeninghet – Kognitiv utmaning, språklig stöttning och formativ bedömning. Didaktikens innersta väsen. Anledning till varför vi undervisar.

För digitala verktyg och arbetssätt lär komma och gå … 

Mina favvo-flippar

(som innehåller eller öppnar upp för dialog och språkutveckling)

- Spela in din genomgång i klassrummet där eleverna görs delaktiga. Annotera det som sägs och låt sedan eleverna använda filmen för repetition.

-Gör en liten intro-film till det ämnesområde som ni ska läsa om. Låt eleverna få ställa hypoteser och förutspå vad det ska handla om. Här tränar de lässtrategier.

- Istället för att läsa om hur det ser ut exempelvis i en rättegångssal. Gå dit och filma. Berätta och annotera. Guida sedan eleverna i klassrummet en gång till i klassrummet medan du berättar med de begrepp som du annoterat i filmen. Alternativ kan eleverna göra det själva.

- Gör en trailer av ett studiebesök. När du rekogniserar inför besöket, filma och visa eleverna på förhand vart de ska gå, vad de ska göra och varför? Detta kan skapa ett lugn och en trygghet för många.

-Spela in en intervju med en expert/specialist som förklarar t ex marknadsekonomi, högtryck och lågtryck eller ögats funktioner. Obs! Detta måste göras i slutet av ämnesområde, eftersom begreppen måste vara etablerade hos eleven. Varför inte använda intervjun som ett slags examination, där eleven sedan får sammanfatta det sagda? Alternativt kan eleverna genomföra intervjun om de vill.

"Every teacher is a teacher of language" - Lyft språket från förskolan till högskolan

"Every teacher is a teacher of language" är en återkommande devis i boken Språket och kunskapen - att lära på sitt andraspråk i skola och högskola. Boken är en rapport från Nordisk konferens som hölls redan 2005 och innehåller texter av Maaike Hajer, Pauline Gibbons, Mary Schleppegrell och Deborah Short - alla internationella giganter inom andraspråksforskningen.

Jag har ägnat ett par dagar att läsa om deras texter i boken och, trots att jag läst texterna för flera år sedan, slås jag över deras giltighet och relevans för den svenska skolan. En insikt som inte drabbade mig då. Kan hända att de var så långt före sin tid att jag hade svårt att applicera denna devis på min ämnesdidaktiska praktik?  Kanske saknade jag till och med kunskapen om språkets betydelse för lärandet inom alla skolans ämne som jag har idag?

Hur som helst. Nu åtta år senare har saker och ting förändrats i den svenska skolan. Våra elever ägnar sig åt andra intressen än vad vi gjorde. Det spelas datorspel, det LANas och chattas via Smartphones. Digitaliseringen har gjort sig gällande. Våra elever kommer från olika kulturella miljöer i högre grad än förr. De talar en mängd olika modersmål och behärskar det svenska språket på olika nivåer. Globaliseringen har gjort sig gällande. Samhällsutvecklingen kräver en ny samhällsordning och ett nytt sätt att förhålla sig till sin omvärld. Vi kan inte ta någonting förgivet längre. Vi har lyckligtvis inom skolan börjat inse att även sättet att bedriva skola behöver uppdateras, likaså pedagogiken och ämnesdidaktiken. Den svenska skolan strävar enligt styrdokumenten att vara en skola för alla, oavsett elevernas etniska och socioekonomiska bakgrund. Inte för att det ser ut så i verkligheten, då de som klarar sig sämst i skolan är elever med svenska som andraspråk och/eller kommer ifrån hem utan studietradition (Skolverket). För att motverka segregration i skolan krävs bland annat en allt mer holistisk och sociokulturell syn på lärande, då de traditionella metoderna som ofta benämns som katederundervsining inte visar sig vara effektiva nog att bistå samtliga elevernas lärande. De elever vi möter idag kräver så mycket mer av oss än vad de gjorde för tio år sedan: pedagogisk skicklighet, ämnesdidaktiska kunskaper och en förmåga att leda. Det utmanar oss på alla plan. Eller hur? De når ju inte våra nationella mål i den utsträckning de gjorde förr! Vi kan välja två vägar: Gnälla och tycka det var bättre förr eller förändra oss i takt med våra elever. Det förra är inget alternativ, tycker jag.

Ett av de viktigaste områden inom förnyelsen av skolan är just den ämnesdidaktiska, där insikten om språkets betydelse för lärandet är avgörande om våra elever ska klara kunskapskraven i skolan och högskolan eller inte. Därför är det högst beklagligt att vår vice utbildningsminister hävdar att andraspråkselever i de tidigare åren inte behöver någon extra språklig stimulans i form av utbildade svalärare. Om detta skriver Anna Kaya och Sara Mörtsell i tidigare inlägg. 

I 2013 års version av skolan är däremot inte bara utbildade sva-lärarnas avgörande för flerspråkiga elevers skolframgång utan även en ämnesspråklig kompetens hos samtliga lärare, dvs även övriga ämneslärare behöver omfattande kunskaper i sitt ämnes språk, för att samtliga elevernas (oavsett antal år i Sverige och socioekonomisk bakgrund) ska kunna nå målen. Varför då, tänker kanske många. Jag utbildade mig till mattelärare, inte svensklärare. Till det svarar jag att jag beklagar att inte högskolan gav dig den insikten men det är aldrig för sent för fortbildning :) Borde det inte ligga i ett akademiskt yrkes natur att hålla sig á jour???

Detta synsätt tycker jag kommer till uttryck i följande insändare i UNT (2/1) och SvD (4/1). Någon annan ska höja elevernas språkliga förmåga, inte jag ...

Men... 

En kort förklaring: Det språk eleverna möter när de kommer till skolan skiljer sig markant från det vardagsrelaterade språk de erövrar i småbarns- och förskoleåldern. Detta språk är begränsat till den privata och familjära sfären och kännetecknas av ett här och nu. Ett barn med svenska som modersmål har 10000 ord i sitt aktiva ordförråd när det kommer till skolan. Ett barn med annat modersmål och som kommit bästa fall kommit i kontakt med svenskan i förskolan har inte det. Ett av skolans viktigaste uppdrag är därför att kompensera för eleven med svenska som andraspråk och händer inte det påbörjas en ojämn kunskapskamp som eleven med annat modersmål bara kan förlora. Eleven når inte målen. Lärarna kliar sig i huvudet och konstaterar att barnet är ett fall för specialpedagogiken och lämnar över ansvaret till svalärare eller specialpedagog. Inte mitt problem. Och så låter det igenom hela utbildningssystemet ända upp till högskolan... Därav all "lappa-och-laga-pedagogik" som bedrivs i skolan och högskolan idag.

Trots enskild undervisning, screening, LUS, allt tidigare betyg, krav på studentexamen och allehanda tester och nationella prov händer inget. Vad är det för fel på dagens elever och studenter? Felet enligt min mening finns i att finna i klassrummet, i undervisningen. De ovannämnda försöken att förbättra elevers kunskaper blir till kosmetiska för en allt mer krackelerande yta. När allt vi behöver är att skaffa oss en insikt om språkets betydelse för lärandet och undervisa därefter.

I skolan ska barn lära genom språket, genom att läsa och skriva. Kunskaperna som barn ska inhämta fjärmas från tid och rum, vilket gör språket mer abstrakt, distanserat och svårtillgängligt än det språk barn tillägnat sig i förskolan. Dessutom ser språket och begreppen olika ut beroende på ämne och det specialiserade fackspråket och det vetenskapliga språket börjar göra sig gällande, inte minst i matematik och i de samhälls- och naturorienterade ämnena ju längre upp i åren eleverna kommer. Volym, axel, lösning, olja har olika betydelser beroende på ämne. För varje ämne i skolan innebär på så sätt ett möte med ett nytt språkbruk som karaktäriseras av olika ämnesspecifika drag och grammatiska strukturer.

För elever med språkliga begränsningar blir detta ett tungt ok att bära och de kommer att misslyckas i sina studier gång på gång genom hela skolgången och i den högre utbildningen, om vi inte slutar skuldbelägga eleven. För de kommer fortfarande inte nå målen och i värsta fall tar de allt mer avstånd från skolan och vi tappar en hel generation av unga. Det sägs att det är läraren som gör skillnad för barns lärande i skolan och därför anses det att en medveten språkinriktad didaktik i varje ämne i skolan, som ger eleven en språklig vägledning i varje ämnes diskurs integrerar allt fler barn och unga i skolan och ger, just det, skolframgång. 

Oavsett om du är klasslärare, karaktärämneslärare och högskolelektor som arbetar i sammanhang med många flerspråkiga elever eller studenter måste du inse språkets betydelse för deras lärande i ditt ämne, oavsett om det är religion, naturkunskap, matte etc. Elevernas språkliga förbistringar är oftast det som leder till misslyckanden i skolan och det är vårt arbete att komma till rätta med det. Det är som den kvinnliga kvartetten ovan säger "Every teacher is a teacher of language" och det är inget du kan välja bort.

Nog med "lappa-och-laga-pedagogik", va? Eller hur, Nyamko Sabuni och Jan Björklund?

Vill du läsa hur du konkret kan lägga upp din undervisning förslår jag följande texter:

Deborah J. Short (2005). Teaching and learning Content through a second language. I Språket och kunskapen - att lära på sitt andraspråk i skola och högskola. Rapport från Nordisk konferens 2005. Göteborgs universitet

http://hannalar.blogspot.se/2012/12/en-sprakinriktad-lektion-i-sh-om.html

http://hannalar.blogspot.se/2012/12/siop-sheltered-instruction-observation.html

http://hannalar.blogspot.se/2012/10/vi-lyfter-spraket-och-samarbetet-med.html

Lycka till!!!

En språkinriktad lektion i samhällskunskap

Hur man undervisar språkinriktat i samhällskunskap på gymnasieskolan?

Idag vikarierade jag som lärare i samhällskunskap 1b och passade därför på att försöka omsätta mina kunskaper i språkutvecklande arbetssätt.



Detta blev resultatet:

Enligt kursplanen för Samhällskunskap 1B ska eleverna ...

" redogöra för och analysera olika samhällens organisation och samhällsförhållanden samt de bakomliggande idéerna" samt  "redogöra för de mänskliga rättigheterna". Dessutom ska eleverna "redogöra för de historiska förutsättningarnas betydelse och dra slutsatser om hur nutida samhällsförhållanden, exempelvis arbetslivets utveckling, påverkar och påverkas av individer, grupper och samhällsstrukturer."


Elever skulle läsa i en lärobok om hur de olika politiska ideologerna uppstått och vad som kännetecknade dem. Jag kände att jag ville återknyta till deras förkunskaper som de fått i grundskolan samt till det vetenskapliga paper om mänskliga rättigheter som de precis hade skrivit. 
Jag ville också synliggöra sambanden mellan de bärande idéerna i samhällsutvecklingen i ett historisk perspektiv, för att de skulle förstå varför vi är där vi är idag. För att kunna peka på sambanden av orsak och verkan valde jag därför att arbeta med en grafisk modell. Läs mer om detta i Hajer och Meestringas Språkinriktad undervisning, s. 97ff. Går utmärkt att göra grafiska modeller i Popplet på nätet.





Målen för lektionen löd:

Lektionsmål: Ni ska förstå hur och varför de politiska ideologierna har uppstått.

Språkmål: Ni ska kunna förklara hur och varför de politiska ideologierna har uppstått.

Lektionens övning

1. Vi gick först igenom och förklarade följande nyckelbegrepp tillsammans:

Frihetstiden

Feodalsamhället

de fyra stånden

Upplysningen

Franska revolutionen

konservatism

liberalism                                                    

den industriella revolutionen

socialism

kommunism

feminism

kvinnlig rösträtt

arbetare

Jag valde att skriva begreppen lite huller om buller men vill man ge mer stöd är det bättre att skriva dem i den kronologiska ordning de kommer.

2. Sedan löste vi ett slags rebus i form av ett nyckelschema som gick ut på att sätta in rätt begrepp i rätt ruta samt kunna förklara varför begreppet skulle in i just i den valda rutan. Eleverna fick först diskutera i grupper om tre och sedan gruppvis gå fram och fylla i en ruta var samt också förklara varför de valt rutan:

Jag gav dem lite hjälp på traven :)

Voilá

3. Därefter fick de se på ett avsnitt ur Drömsamhället från UR som handlade om konservatismen, kommunismen och feminismen. Programmet återknöt till begreppen ovan och bidrog till att eleverna fick fördjupad information om ideologierna. De fick också tydliga bilder av hur människor levde förr, genom de journalfilmer som programmet innehöll. Ni kan se hela programmet här.

http://www.ur.se/Produkter/134198-Ideologiernas-historia?q=politiska+ideologier

4. Uppgiften sedan var att skriva en kort text om vad de hade lärt sig på lektionen genom att återknyta till lektionens mål. Texten lägger de in som en kommentar på klassbloggen, så att jag kan ge feedback.



Nästa lektion ska de läsa i sina läroböcker om respektive ideologi och förhoppningsvis förstå innehållet lite bättre.

Jag hade riktigt kul (och förhoppningsvis de också ;))!


Klassens blogg:

www.temabloggensa12b.blogspot.com

Ett talk om det kollegiala lärandets möjligheter

Kollegialt lärande - Varför då?

På Skolforum i oktober föreläste jag om hur sociala medier kan användas för kompetensutveckling och för pedagogisk inspiration. Efteråt fick jag frågan vad kollegialt lärande innebar för mig. Så svarade jag ...

En guide till SIOP- Sheltered Instruction Observation Protocol

Att tänka på när du planerar och genomför din undervisning ...

Språk: Att förmågorna i Lgr/Gy 11 kräver stor språklig kompetens. Språk och kunskap är två sidor av samma mynt. Svårt att inhämta kunskap utan ett fungerande språk och svårt att tillägna sig ett språk utan ett ämnesinnehåll!

Begrepp: Att ge explicit undervisning i ämnets språk, uppmärksamma allmänspråkliga uttryck (med anledning av, hög grad av) och nominaliseringar ( ex. "Den utdragna torrperioden orsakade missväxt"), genom att exempelvis göra ordbanker eller "översättningar" som kopplas till sitt sammanhang.

Material: Att skapa medvetenhet kring de typiska texttyperna i ämnet och visa på hur kunskapen struktureras på olika sätt beroende på ämne. Använd rikligt med multimodala texter och andra estetiska uttryckssätt; bilder, teater och film, för att skapa ingångar till innehållet. Inte bara text! Blanda. Använd grafiska modeller; de hjälper elever att strukturera ett innehåll.

Ex. Venndiagram för att visa på likheter respektive skillnader:

Kontextbundenhet: Att eleverna har riktligt med kontexuellt stöd när de ska utveckla sin språkliga förmåga samt när du väljer material. Allt ska bottna i elevernas förförståelse och vardag och i deras språkliga nivå.

Att förförståelsen ska löpa som en röd tråd : Vad tänker mina elever på när jag säger ...? Hur uppfattade de ett innehåll? Gör Tankekartor!

Interaktionen och dialogens betydelse - Att lärandet av språk/kunskap sker i ett socialt samspel och att ge det är viktigt att eleverna ökat talutrymme. Ställ autentiska frågor, ge direkt feedback och bygg vidare på elevens svar. Iscensätt utvecklande samtal.

1. Muntligt - 2. skriftligt: Att vara uppmärksam på övergången mellan det muntliga och skriftliga! Börja med informell skrivning innan du börjar med den formella. Modellera det formella genom att koppla till förmågor i respektive kursplan! För att utveckla ett skolspråk måste eleverna förstå skillnaderna i talspråk och skiftspråk. Hur säger/skriver man när man ska resonera, värdera eller dra slutsatser i respektive ämne? Att ge rikligt med stöttning när man höjer abstraktionsnivån!

Att ha höga förväntningar och utmana eleverna kognitivt: "Elever som undervisas av lärare som vet och visar att alla elever kan lära, lär sig mer [...]" (Skolverket). Pygmalioneffekten. 

Hur ska jag bedöma mina elever? Praktisera bedömning för lärande. Alternera bedömningsinstrument och variera bedömningssituationerna. Använd dig av både muntlig och skriftlig bedömning. Låt eleverna få använda olika estetiska uttrycksformer, såsom rollspel, debatter, dramatiseringar, filmskapande, konst, Prezis etc för att visa vad de lärt sig.

Vara tydlig med lektions- och språkmål:

Ex.

Lektionsmål: Förstå skillnaderna mellan genrerna nyhetsartikel och roman utifrån syfte, uppbyggnad och språkliga drag, genom att ...

Språkmål: Jämföra, analysera och diskutera muntligt och skriftligt skillnaderna i syfte, uppbyggnad och språkliga drag mellan genrerna. 

Tydliga mål: Att varje lektion ska börja med klargörande av lektionsmål och språkmål, kopplade till förmågorna i Lgr/Gy 11. Ge ständig individuell återknytning till lektions- och språkmål under lektionen samt ha tydlig gemensam avslutning av lektionen genom att utvärdera lektions- och språkmål. Ställ kontinuerligt frågor som har vi uppnått målen för idag? Hur gjorde vi det? Varför? Detta fungerar både muntligt och med kortskrivning, exitlappar, tweets eller blogginlägg.

SIOP: Ger en ökad kontroll i form av tydligt ledarskap och en tydlig lektionsstruktur som har bevisad positiv effekt på barn med särskilda behov. Skapar trygghet, struktur och "jag-kan-känsla"för eleverna.


Att läsa vidare: 

Maaike Hajer (2003) "Språkutvecklande ämnesundervisning - ett andraspråksperspektiv i alla ämnen"


Checklista 

	4	3	2	1	0
Läraren har klart definierade mål för uppgiften eller lektionen, både språkmål och lektionsmål.
Ämnesord och begrepp är anpassade till eleverna språkliga nivå och förklaras tydligt.
Variation av material, tex olika texter ur olika genrer, multimodala texter, bilder och filmer.
Eleverna får möjlighet att muntligt bearbeta innehållet.
Eleverna får stöd att strukturera innehållet med stöd av grafiska modeller.
Begreppen knyts an till elevernas vardagsspråk.
Goda möjligheter till interaktion ges. Samarbete i par, grupp, via sociala medier.
Rika möjligheter till dialog i klassrummet ges. Läraren inkluderar elever i genomgången.
Läraren ger regelbunden feedback och återknyter till  och bygger vidare på elevernas svar.
Läraren modellerar hur förmågorna ska uttryckas, både muntligt och skriftligt.
Eleverna ges möjlighet att bearbeta och reflektera över innehållet med olika estetiska uttryckssätt och/eller med olika digitala verktyg.
Lektionen avslutas med tydlig återkoppling till målen, där eleverna får reflektera vad, hur och varför de lärt sig.