Arbetsgång för formativt läsförståelsearbete i klassrummet

Hur kan jag arbeta med en faktatext i klassrummet så att mina elever verkligen förstår den? Hur ska jag göra för att kunna bedöma och synliggöra deras förståelse och sedan få dem att bygga vidare på sina kunskaper? Detta är dessa frågor om lärandets komplexitet som vi lärare brottas med dagligen i vår praktik.

Nedan följer ett förslag på hur jag tänker arbeta med faktatexter under kommande läsår. Förslaget är ett resultat av min läsning av Barbro Westlunds Att bedöma elevers läsförståelse (2013) och Catharina Tjernbergs Framgångsrik läs- och skrivundervisning (2013) samt av litteratur som behandlar formativ bedömning.

Att tänka på när du genomför läsförståelseundervisning i ditt klassrum: Tänk hela tiden högt med eleverna så att du synliggör sina mentala processer för dem. Att läsa och förstår en text bygger på flertalet avancerade kognitiva processer. Samtalsmönstret i ditt klassrum ska präglas av dialog. Ta inte helt över själv (mycket lätt hänt som lärare när man inte får gehör från sina elever), utan lyssna och ställ frågor som släpper in dina elever i samtalet. För att du ska kunna bedöma deras förståelse måste de komma till tals, så lägg mycket kraft på att fundera över dina frågeställningar. Läs mer om samtalsmönster i Olga Dysthes Det flerstämmiga klassrummet (1996).

Genomför arbetsgången nedan i halvklass första gången (om möjligt, dvs. En bra balanserad gruppsstorlek tror jag kan vara avgörande för resultatet). När sedan eleverna är vana vid proceduren kan de få mer eget ansvar att få göra det i smågrupper med en elev som samtalsledare. Längre fram görs det i par. Läs alltid dina texter högt för eleverna, så även de eleverna med avkodningsproblem och/eller koncentrationssvårigheter får en chans att vara med från början!

Här följer punkterna i arbetsgången:

Före läsningen

1. Låt eleverna tankestorma kring en bild som representerar texten som en ingång till ämnet. Ge eleverna enskild betänketid innan du ber dem dela med sig av sina tankar. Be om förtydligande om eleverna svara med enstaka ord och ställ öppna följdfrågor. Varför? Det var intressant! Kan du utveckla? Hur menar du? Kan du förtydliga?

2. Låt eleverna aktivera sin förkunskap i ämnet utifrån textens rubrik genom att låta dem förutspå vad texten kan handla om. Här kan även bilder och ev diagram tas med. Fortsätt med att ställa frågor och be om förtydligande, så att svara blir så sammanhängande och fylliga som möjligt. Alla vill och ska förstå!

3. Klargör nu syftet och målet med läsningen.

Under läsningen

4. Läs först det första stycket tillsammans med eleverna. Motsvarar stycket elevernas förväntningar? Reda ut svåra ord eller begrepp och ev meningsbyggnad. Vilka frågor väckte texten hos dig? Vad menar skribenten med att skriva så? Vad är syftet med texten? Har du läst/sett/hört något liknande tidigare?

5. Låt eleverna sammanfatta avsnittet. Diskutera med eleverna vad som kan vara viktigt, vad som är överflödigt och skriv en sammanfattning och påbörja en grafisk tankemodell (se http://www.eduplace.com/graphicorganizer)

6. Låt eleverna förutspå nästa stycke i enlighet med punkt 2. Låt nu eleverna också ställa egna frågor med stöd av frågepronomina vad, vem, var, hur, när och varför.

7. Upprepa sedan proceduren för varje stycke enligt 4-6.

8. Läs texten sedan i dess helhet med stöd av den färdiga tankemodellen och genomför sedan punkt 5 och 6 på hela texten. Repetera textens struktur och innehåll och be eleverna sammanfatta dess huvudidéer utifrån öppna frågeställningar i grupp/par. Diskutera sedan sammanfattningarna i helklass. Låt eleverna diskutera vilken som var tydligast/mest relevant.

Efter läsningen

9. Avsluta lektionen med en kortskrivning eller en exit ticket med en öppen frågeställning, där eleven ska tänka vidare i ett vidare sammanhang utifrån texten.

10. Bedöm elevens svar med stöd av en bedömningsmatris för att avgöra förståelsen och lektionens effektivitet.

11. Börja nästa lektion med att återknyta till och diskutera elevernas svar och förtydliga och repetera vid behov.

Kommentarer till punkterna:

Punkt 1 och 2 handlar om att hitta elevernas vardagsföreställningar och vardagsbegrepp för fenomenet/processen som texten berör.

Fr. Punkt 4 Här handlar det om att ”gänga ihop” de vetenskapliga begreppen i elevernas vardagsbegrepp. Skriva upp begreppen på tavlan som nyckelbegrepp medan ni läser och reder ut. Återknyt hela tiden till elevens vardagsbegrepp.

Punkt 4 Använd de vetenskapliga begreppen i ditt samtal. Ha fokus på både form och innehåll men öva också eleverna på att textkopplingar till sig själv, samhället och andra texter (se Keene och Zimmerman, Tankens mosaik, 2003). Relatera på så sätt texten till eleven.

Punkt 6 Uppmuntra eleverna att ställa frågor med stigande svårighetsgrad, så de kan börja göra syntes och aktivera sin bakgrundskunskap. Ge förlag på inledningar på frågor för att höja nivån (Se Lundahl, Bedömning för lärande, 2011, s 120 och Hajer och Meestringa, Språkinriktad undervisning, 2010, s. 109f).

Punkt 8: Uppmuntra hela tiden eleverna att använda de vetenskapliga begreppen, genom att dels använda dem själv men också att peka på dem på tavlan medan du pratar eller infoga dem när en elev pratar. Detta för att rikta deras uppmärksamhet på begreppen.

Punkt 9: Använd dig av tänka-vidare-frågor/öppna frågor i grupp/par som sedan lyfts för diskussion i helklass.  Avsluta lektionen med en kortskrivning/exit ticket utifrån en öppen frågeställning som du sedan tar upp för diskussion nästa lektion. Kontrollera så att eleven använder begreppen korrekt.

Punkt 10 För bedömning av elevernas förståelse och lektionens effektivitet. Bra med en bedömningsmatris – koppla inte in betygsstegen i detta skede, eftersom eleverna då tenderar stirra sig blind på betyget och inte förstår vad det står för och vad som behöver utvecklas (se Jönsson, Lärande bedömning, 2011 och Lundahl, 2011). Gör istället en matris för elevsvar på olika kognitiva och språkliga nivåer, dvs hur utförligt eleven kan resonera kring texten (gradera t ex med nivåerna 1, 2, 3). För inspiration hur en sådan matris kan se ut se Skolverkets publikation Bedömningsaspekter

Punkt 11 Varför sluta här? Nu kan vi ju istället låta elever läsa varandras svar (dvs kortskrivningar eller exit tickets) för att sedan diskutera och värdera dem. På så sätt kan man få in kamratresponsen och eleverna får dessutom tydliga exempel på olika elevsvar. Här kan man som lärare ta tillfället i akt att diskutera med eleverna vad som utmärker ett svar på en högre nivå. Koppla då denna diskussion detta då till matrisen du gjort.

Reservation: Jag har valt att applicera denna arbetsgång på faktatexter. Därmed inte sagt att den inte låter sig göras på skönlitterära texter. Men när det gäller skönlitterära texter föredrar jag hellre att arbeta med Aidan Chambers metod (Jag undrar …) och/eller fokusera på textkopplingarna som Keene och Zimmerman avhandlar i Tankens mosaik (2003) eller Questioning the Author (Reichenberg, Vägar till läsförståelse, 2008) Lässtrategierna ”att förutspå”, ”att reda ut” och ”att sammanfatta” inom Reciprok undervisning kan med fördel användas men man bör se upp så att arbetsgången i metoden inte blir för mekanisk och ytlig för skönlitteraturen. 

Lycka till och ge mig gärna respons om ni provar eller bara om ni har synpunkter på upplägget!

/Hanna

Ta fram lågstadieläraren i dig – Vad undervisningen i den tidiga läs- och skrivinlärningen kan lära oss i gymnasieskolan.

”Att få barnen att knyta an till sina egna erfarenheter och att diskutera och ifrågasätta för att på så sätt vidareutveckla innehållet i en text, är förmodligen lärarens viktigaste uppgift, oavsett vilket stadium man befinner sig på.”

Citatet ovan är hämtat från Maj Björks och Caroline Libergs Vägar in i skriftspråket- tillsammans och på egen hand (1996, s 86) – en bok som över ett decennium varit given som kurslitteratur på lärarutbildningarna i de tidigare åren.

Ni undrar ju säkert nu varför jag refererar till en bok om läs- och skrivinlärning som vänder sig till lärare i de tidigare åren. Jag som är gymnasielärare.

Jo, för det som förbryllat mig ganska länge är varför eleverna blir mindre och mindre aktiva i sitt lärande ju längre upp i skolåren de kommer. Statistik har nämligen visat att graden av elevers aktivitet har minskat 40 % vid den tidpunkt de börjar i årskurs 8 (se SKL, 2013. Hur motiverar grundskolan eleverna?). Varför, tänker jag, är det så? Är det för att när undervisningen flyttar fokus från här och nu förstår de inte längre vad undervisningen går ut på? Är det för att undervisningen inte känns meningsfull och greppbar? Är det för att de inte görs delaktiga i sitt lärande längre?

Min fråga till dig är nu: Har du någonsin haft förmånen att bevista en lektion i de tidigare åren? Säg i årskurs två?

Jag har. Vet du vad som är skillnaden mellan en lektion i grundskolans tidigare år och dem eleverna har när de blir äldre, inte minst på gymnasiet?

Ja, just det, graden av elevernas aktivitet och delaktighet. Den är liksom betydligt mycket högre i klassrummet med tvåor på grundskolan än i klassrummet med tvåor i gymnasieskolan.

Ibland får jag en känsla att vi gymnasielärare har missat något.  Att vi missat viktig kunskap om hur man undervisar för engagemang och lärande. Det som lärarna i grundskolans tidigare år tycks vara helt förtrogna med.

Det slog mig nämligen när jag satt och läste Björk och Libergs text. För denna text om den tidigare läs och skrivinlärningen lyfter fram och pekar på flera pedagogiska avgöranden som vi, som har ansvar för de äldre elevernas läs- och skrivutveckling inom våra olika ämnen, aldrig tycks ha lärt oss och eller helt glömt bort på vägen. Som vi förlorat i vår ständiga kamp med att försöka omsätta och trycka in det centrala innehållet i vår undervisning, och alltför ytligt försöka utveckla de krävande förmågorna i vår respektive kunskapskrav i vår undervisning. Som vi helt missat i vår febrila bedömningsiver.

Och jag tänker att böcker som diskuterar och lyfter fram metoder och förhållningssätt som gynnar en tidig läs- och skrivinlärningen kan vara väl så givande för oss gymnasielärare. För att påminna oss om hur barn såväl som ungdomar på bästa sätt lär sig läsa och skriva i skolan. Och, framförallt, vad du inte bör göra om du inte vill döda deras intresse och engagemang för just ditt ämne för all framtid.

Vi återgår till citatet ovan. Vad är det egentligen Björk och Liberg menar? Vad är det i denna utsaga som är viktig för oss gymnasielärare? Jo, att läsa och skriva ska vara en social verksamhet och vara meningsfullt. Det att vi ska lägga fokus på att skapa en gemenskap och ett meningsutbyte i klassrummet.

Våra elever är ju i regel läskunniga när vi möter dem. De kan i regel avkoda texter. De kan läsa rent tekniskt vad som står i texten. Vårt problem är ju snarare att våra texter har så oerhört svårt och abstrakt språk att elever inte förstår texternas innehåll i våra respektive ämne, och därför än mindre kan redogöra för dess innehåll och använda dem för att förstå och lära känna den stora världen utanför! Fast det är det de är till för.

Så vad har då all kunskap om den tidiga läs- och skrivutvecklingen att ge oss.  Mitt svar är allt! För när det händer att eleverna inte ser den underbara världen bakom orden måste vi ingripa. Vi måste hjälpa då ge dem nycklarna så att de kan ”låsa upp texten” så att denna värld visar sig och blir dem begriplig.

Och då måste alla metoder vara tillåtna.

Just hur detta kan gå till är det som vi kan lära oss av lärarna i de tidigare åren. Hur de arbetar med dialogen, elevernas erfarenheter och leken för att skapa mening, delaktighet och begriplighet kring ett ämne. Enligt psykolingvisten Frank Smith är det nämligen det enda som vi lärare ska sysselsätta oss med i skolan - skapa mening, begriplighet och delaktighet.

Handen på hjärtat, kollega. När fick dina elever senast möjligheten att läsa, skriva och diskutera tillsammans på dina lektioner?

Jag menar att vi behöver gör som lärarna i grundskolans tidigare år, för att öka engagemanget, aktiviteten och passionen för lärande i våra klassrum. Vi behöver ta hjälp av leken, det utforskande samtalet, det utforskande skrivandet, diskussionerna, skapandet, bilderna, elevernas berättelser, dialogen, teatern och de digitala verktygen.

För att läsa och skriva gemensamt är kul.

Så fram lågstadieläraren i dig!