Skrivmallar - ett effektivt sätt att förbättra elevers genreskrivande

Jag har under ett par år låtit mina elever använda sig av skrivmallar, då de ska skriva argumenterande och utredande texter. När jag arbetade på grundskolan lät jag även eleverna där arbeta efter mallar, för att på så sätt få igång deras skrivande.

Jag har sett en tydligt förbättring i elevernas skrivande genom användningen av mallarna, då texterna blir mer strukturerade och språkligt avancerade. De har med andra ord hjälpt eleverna att bena ut sina tankar och klä dem i det genreadekvata språk som motsvarar de förmågor som de enligt flera ämnesplaner ska behärska.

Under terminen har jag och min kollega Linda Letelier Hansson tillsammans undervisat en grupp i SVE/SVA 1, där vi skapat och gett ut skrivmallar för att stötta elevernas textproduktion och göra dem uppmärksamma på texters specifika uppbyggnad och språkliga drag. Exemplet som ges här har använts för undervisning i den argumenterande texttypen:

Rubrik (med tes)

Inledning med bakgrund (varför jag uppmärksammat detta), syfte och tes

Alt 1. Jag vill förklara vilka orsaker som gör att……….uppstår. Det har visat sig att…/ Jag menar att …. /Forskning visar att ………..

Jag vill därför påstå att………………………...(tes)

Jag kommer i denna text ge er en bakgrund kring X och stödja mina argument på följande källor ………..……… och slutligen ge er min analys.

Alt 2. Jag tror det finns många som upplever att …………………………..

Huvudtext:

(med tre argument med referenser till källor)

Mitt första argument för detta är ………………………………..

Enligt XX……. ……………….. Jag håller med…………………………… (källa 1)

För det andra påstår XX …………………………………………………….(Källa 2)

Till sist vill jag hävda att ……………………………………………………………  och jag grundar mig på XX påstående om …..

Det finns kanske många som anser att ….. …………….men jag vill bestämt hävda att ……………., eftersom …………………………………………...

Avslutning (Med sammanfattning, analys och upprepning av tes):

Jag har argumenterat för …………………………….. (tes), eftersom ………….

Alt 1 Min analys är att ……….. leder till …….

Min åsikt är därför att …………………………………..

Alt 2 Min analys är att ……… har störst betydelse för………………………

Nytt för terminen har också varit att vi arbetat med talmall för det argumenterande anförandet som de också ska behärska enligt kursplanen:

Rubrik (med tes)

Inledning med bakgrund (varför jag uppmärksammat detta), syfte och tes

Alt 1. Det finns gånger då jag funderat över ………………………….

Har ni tänkt på det faktum att………………………..?

Jag tror det finns många som upplever att …………………………..

Alt 2. Jag har funderat så mycket över det att jag vill hävda att ……..(tes)..............

Jag påstår därför att………………………...(tes)

Jag kommer i detta anförande ge er en bakgrund kring ämnet och stödja mina argument på följande källor ………..……… och slutligen ge er min analys.

Huvudtext:

(med tre argument)

Mitt första argument för detta är ………………………………..

Enligt XX……. ……………….. Jag håller med…………………………… (källa 1)

För det andra påstår XX …………………………………………………….(Källa 2)

Till sist vill jag hävda att …………………………………………………………… (Egen åsikt)

Det finns kanske många som tycker att ….. …………….men jag vill bestämt hävda att ……………., eftersom …………………………………………...

Avslutning:

Jag har argumenterat för …………………………….. (tes), eftersom ………….

Min åsikt är ………………………………….. därför att ……………………………….

Håll till godo:)

/Hanna och Linda

Padlet - sammanställnig till temat "Barnsyn och barnuppfostran förr och nu"

Created with Padlet

Mitt språkutvecklande klassrum - en presentation

Åstorp folkhögskola from Hanna Stehagen Fd Nylander

Min föreläsning från Flerspråkighet i fokus 13 mars

Se min föreläsning från Flerspråkighet i fokus i mars. Jag hade tyvärr massivt datorstrul men jag hoppas budskapet går fram ...

Klicka på länken i tweeten :)

Flerspråkighet i fokus - UR Samtiden Ping @stehagen http://t.co/vYFWoHUoj6
— Michael Rystad (@Rystads) May 3, 2014

Allt gott
Hanna

Vägen till Vägen - att undervisa i läsförståelse med dystopier

Sedan sportlovet har jag och mina tvåor på samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga programmet samt på teknikprogrammet läst ett antal dystopier. I detta tematiska arbetsområde som jag har kommit att kalla Tankar om framtiden - om dystopier förr och nu utgår jag från följande centralt innehåll:

• Svenska och internationella författarskap, såväl kvinnliga som manliga, och skönlitterära verk, vilket även inkluderar teater samt film och andra medier, från olika tider och epoker. Relationen mellan skönlitteratur och samhällsutveckling, dvs. hur skönlitteraturen har formats av förhållanden och idéströmningar i samhället och hur den har påverkat samhällsutvecklingen.

• Skönlitterära verkningsmedel. Centrala litteraturvetenskapliga begrepp och deras användning.

Mina lektions- och språkmål har i det stora sett ut som följer:

Lektionsmål: Ni ska få förståelse för hur människors erfarenheter, livsvillkor, tankar och föreställningsvärldar kommer till uttryck i såväl innehåll, bildspråk och språk i Karin Boyes Kallocain ...

Språkmål: ... genom att diskutera stil, bildspråk, innehåll och de bärande tankar i romanen samt resonera och diskutera hur Boyes text förmedlar idéer och känslor i relation till förhållanden och idéströmningar i samhället.

Vi har alltså fördjupat oss i samhället under tiden för de litterära verkens tillkomst. Detta genom mina flippfilmer samt små korta filmer från Levande historia. Sedan har vi försökt applicera denna kunskap genom undersöka hur tidens samhälle gör sig synligt i litteraturen. Jag har därmed arbetat med att skapa referenspunkter för eleverna som de har kunnat diskutera utifrån sin förförståelse. Frågeställningarna har alltid varit öppna och eleverna har fått jämföra verken (Huxleys Brave New World, Orwells 1984 och Botyes Kallocain) med stöd av Venn-diagram och tidslinjer för att få syn på mönster. De har diskuterat stil och innehåll och de har skrivit blogginlägg och texter. På så sätt har jag kunnat synliggöra deras litterära scheman.

Vi har med andra ord arbetat med att koppla text till samhället och text till text.

Jag har läst högt och också försökt tänka högt hur jag resonerar och tänker när jag läser skönlitteratur. Hur jag hela tiden arbetar utifrån det jag läst och kan sedan tidigare och hur jag tänker när jag försöker skapa mening i det jag läser. Förmåga till metakognition är nödvändig för att eleverna ska kunna bearbeta läsningen och ta sig igenom verk som ligger över deras kognitiva och språkliga nivå. 

Med stöd av högläsningen och reflektionerna har vi tillsammans kunnat göra spännande iakttagelser: T ex ovanstående verk saknar helt hjältar - alla protagonister faller offer för ett totalitärt samhällssystem och de tre romanernas slut är alltigenom olyckliga. Detta är lite obehagligt för eleverna och något främmande. I filmer de vanligtvis ser finns det nämligen alltid en hjälte/hjältinna och det goda segrar oftast över det onda. En förvissning om att allt ordnar sig till slut. Och nu finns inte det. Det utmanar. Varför ville människor läsa/se detta undrar mina elever? Det är så deprimerande. Men det var deprimerande på den tiden. De hade inget framtidshopp svarar någon i klassen. De hade genomlidit världskrig och ekonomiskt uppsving och sedan depression. Många blev liksom Karin Boye så besviken över att kommunismen inte verkade lösa de politiska problem och orättvisor som de hade hoppats på....

Och sedan kommer vi in på begreppet Katarsis - Aristoteles begrepp för den mentala och själsliga rening man genomgår när man utsätter sig för det tragiska i film/böcker/teater. De börjar tänka efter. Det öppnar sig ett rum för det nya i deras medvetande. Nya referensramar och nya insikter. Och de bearbetar. De tvingas se bakom orden. Vi dras alltså till det obehagliga. Någon blir provocerad och skriver till mig: Vad är detta för skit?! Jag lyfter elevens känslor och diskuterar hens känslor och får en mycket givande diskussion. Vad är det som provocerar? Vad är det som känns jobbigt? Försök att sätta ord på känslorna. Vad är det för bilder som ni ser för ert inre öga?

Nu ska vi börja läsa och se samtida dystopier. Och turen har kommit till Cormac McCarthys postapokalyptiska roman Vägen. Vi kommer bara läsa en liten del av boken och i stället ser vi filmen. Detta av det enkla skäl att boken inte längre finns att köpa (ja, och att skolan jag numera arbetar på har köpstopp). Vi ska dock närläsa de sidor där kvinnan har bestämt sig för ta livet av sig medan mannen försöker övertala henne att ska fortsätta leva och uppfostra sin son i de spillror av världen och mänskligheten som finns kvar. Vi kommer dessutom tillsammans läsa slutet. Jag kommer högläsa och fortsätta tänka högt inför dem.

De frågeställningar jag vill att ska reflektera över i denna text är:

• Finns det en hjälte i filmen/boken? Ja, vem och varför? Nej, varför inte? (Möjligheter att koppla texten till världen samt kopplingar till andra texter finns här)

• I boken och filmen får vi veta att pojkens mamma tog självmord och att pappan vägrar. Vem tycker du gör rätt? Mamma som anser att pappan bara kommer att förlänga lidandet eller pappan som fortsätter kämpa och inte ger upp? Vilken handling är minst egoistisk och mest omoralisk försvarbar, tycker du? (Möjligheter att koppla texten till sig själv finns här) Motivera ditt svar.

• Hur slutar filmen respektive boken? Hur skiljer sig de olika sluten åt? Varför tror du? Hur tolkar du slutet i boken?

De ska nu kunna koppla texten till sig själva, till världen såväl som till andra texter men också arbeta med citat ur boken som ska stödja deras resonemang, dvs de får öva sig på ett textnära arbete. Sedan ska vi sysselsätta oss med att undersöka symboliken i texten. Kanske går jag in på begreppet allegori. Finns det en betydelse i boken utöver den bokstavliga?:

• Varför tror du att mannen och pojken är på väg mot söder och havet? Vad kan mannen och pojken symbolisera? Det öde landet (Oh ja, visst är romanen en parafras på TS Elliot?!) Havet? Vad tror du? Motivera.

Detta är hur jag vill fortsätta arbeta med skönlitteratur med mina äldre elever. Att vara lyssnande för deras tankar och resonemang. Att utmana. Att inte backa trots att det är jobbigt att läsa. Att ge dem förebilder och tolkningsmöjligheter. Läsning ska enligt min mening utmana och provocera och få eleverna att expandera sina föreställningsvärldar. Inte bara stryka medhårs. 

Vi läser Brott och straff i kursen SVA 1

I höstas genomförde jag ett tema med min grupp i SVA 1 som vi kom att kalla Med mord i sinnet. Temat gick ut på att undersöka det mänskliga psyket samt diskutera och reflektera över det där med människors moral. Vad är moral? Har alla människor det? Är det något vi föds med? Eller är det något vi lär oss? Vad är det som gör att människor handlar moraliskt eller omoraliskt?

Detta inlägg kommer att handla om hur jag arbetade med Dostojveskijs roman Brott och straff men tänker att jag först vill ge er en bakgrund av upplägget av temat.

Vi började temat med ett sokratiskt samtal utifrån den berömde bilden av Joseph Schultz. Eleverna fick lite bakgrundsinformation till bilden och sedan skulle de diskutera vad som hade hänt och vad de trodde skulle hända. Hur Joesph Schultz kände sig och vad som drev honom? Hur tänkte de andra soldaterna? Detta för att att komma till roten med vad som får en människor att handla på ett visst sätt. Vad som är moral och vad som är omoraliskt sett ur olika perspektiv.

Därefter brainstormade vi kring begreppet moral.

Syftet med dessa inledande aktiviteter var att skapa en förförståelse för hur vi ser på moral både som samhällsmedborgare utifrån våra olika kulturella referensramar men också hur vi ser på moral som individer. Hur präglade är vi av samhällets syn på moral egentligen? Vi diskuterade också hur moraliska/omoraliska handlingar kan yttra sig. Senare lyftes diskussionen om vad som får en människa att handla omoraliskt och fel. Vilka faktorer tvingar en individ att begå omoraliska (läs kriminella handlingar)? Är människor av naturen goda eller onda?

Men detta i ryggen började vi läsa ett par skönlitterära verk där dilemmat eller konflikten mellan individens och samhällets moral kommer till uttryck. Vi började med att läsa Edgar Allan Poes Den svarta katten; en novell där denna konflikt är mycket tydlig.

Nästa text kom att bli Fjodor Dostojevskijs Brott och straff, där också konflikten mellan rätt och fel kommer tydligt till uttryck. Min plan var att eleverna skulle läsa de delar av texten där Raskolnikov planerar mordet på pantlånerskan och sedan hur han genomför mordet (som inte riktigt blir som han tänkt sig).

Nu kanske ni tänker: Är skvatt hon galen?!

Nu är jag av den åsikt att alla elever, oavsett nivå i svenska och tidigare läserfarenhet, ska få möjligheten att läsa och uppleva klassiker. Men då är det av högsta prioritet att strukturera sin undervisning och betänka hur man bäst introducerar dessa texter för eleverna. Jag menar att bygga in texterna i ett övergripande tema är ett ypperligt sätt men vad gäller andraspråkselever behövs det så mycket mer. Det gäller att ha med flera incitament av stödstrukturer i läsundervisningen av dessa elever. Dessa kan vara i form av dialog mellan elever och lärare och elev, kamratrespons, progression från muntligt till skriftligt, lässtrategier samt stöttning i form av bild och ljud, högläsning och textsamtal.

Mina elever hade vid denna tidpunkt en förförståelse kring moralbegreppet och dess praktiska dilemman men hur skulle jag bearbeta texten med dem - Dostojevskijs rika och mångfacetterade prosa?

Mina tankar kretsade nu kring hur jag skulle kunna överbrygga elevernas förförståelse och det som skulle möta dem i romanen. Visserligen är motivet i romanen allmänmänskligt men är ändå avhängigt den kultur i vilken verket skrevs. Dessutom kan textens miljöbeskrivningar, berättarstrukturer och språk göra att de stöter på patrull.

Jag bestämde mig därför att göra en kortare version av de delar av texten som de skulle läsa och placerade handlingen i nutid och i Malmö, samtidigt som jag behöll en del av textens uppbyggnad samt begrepp som fanns i romanen.

Jag spelade därför en egen version av Brott och straff med bilder, berättarröst och ljudeffekter i iMovie. Min film slutade dock innan berättarjaget bestämmer sig för att mörda pantlånerskan. Denna film fick nu eleverna titta på och sedan fick de fundera ut en tänkbar fortsättningen på filmen (Lässtrategi 1 i Reciprok undervisning) i grupper och sedan skriva ner denna individuellt. Men innan detta var möjligt fick vi tillsammans reda ut (svåra ord, bilder och handling), ställa frågor och sammanfatta det de hade sett (Lässtrategi 2-4 i RU). Vilka svåra ord som eleverna ville ha förklarat för sig lät jag dem rösta fram själva i Mentimeter.

Se filmen här:

Eleverna förutspådde den fortsatta handlingen logiskt och troligt. Många hade till och med skrivit ner liknande komplikationer som fanns i ursprungsverket. Eleverna läste sedan varandras fortsättningar och fick ge respons utifrån frågeställningarna nedan, så att de fick olika infallsvinklar på vad som kunde hända. Efter responsen fick de bearbeta sina texter efter kamraternas respons.

1. Vilket stycke eller mening fastnade du mest för och tyckte var bra? Varför? Är det som står där tillräckligt utvecklat eller skulle det kunna bli bättre?

2. Är det något du tycker är svårt att förstå? Är det något du tycker skulle utvecklas eller skrivas om eller beskrivas utförligare?

3. Hur slutar berättelsen? Skulle den kunna sluta annorlunda?

4. Finns det dialoger i texten?

a) Om inte, hjälp din kamrat att skriva några lämpliga dialoger på lämpliga ställen i berättelsen. 
b) Om ja, Är det i så fall lagom många? Är påståendeorden (sa, tillade, skrek, flämtade, hånade, viskade) varierade eller står det hela tiden "sa"? Vilka andra ord skulle kunna användas?

5. Är allt tydligt utskrivet eller får du ibland dra egna slutsatser?

6. Hur fungerar texten för dig som läsare? Förstår du allt? Är den logisk?

7. Vad behöver författaren tänka på när det gäller språket?

a) Är texten uppdelad i lämpliga stycken?

b) Är meningarna bra och formulerade på ett fungerande sätt?

c) Fungerar alla ord och uttryck?

d) Används tillräckligt med skiljetecken (punkt, kommatecken)?

Sedan var de redo att läsa Dostojevskijs roman tillsammans med mig och det blev så bra! I och med att de hade skrivit egna fortsättningar utifrån min film var de supermotiverade att se efter vad som egentligen hände i originalet. De hade också genom vår bearbetning av filmen och genom skrivandet av sin egen fortsättning samt genom kamratresponsen fått en förförståelse för handlingen, berättarstrukturen såväl som för de språkliga dragen.

Vad ska en läxa vara?

För en tid sedan sedan skrev jag ett blogginlägg där jag redogjorde för min syn på läxor. Jag måste nu i efterhand erkänna att jag var tämligen onyanserad när jag dömde ut detta skolfenomen. Jag hävdade nämligen att läxor bara förstärkte klasskillnader och att lärarna agerade som sorteringsmaskin om de gav läxor.

Jag förstår idag min frustration. Jag var inte särskilt framgångsrik i min undervisning och läxorna jag gav kom oftast tillbaka ogjorda. Visst insåg jag även då att läxor var någonting problematiskt för majoriteten av mina elever. Många av dem hade inte den hjälp de behövde hemifrån. Inte heller fick det stöd av mig som krävdes. Men läxorna, inser jag nu i efteråt, som jag gav var för svåra och ibland helt omöjliga. De var inte förankrade hos eleverna, inte heller naturligt integrerade i undervisningen. Mitt pedagogiska såväl som kompensatoriska uppdrag brast alltså och jag la helt enkelt ner det där med läxor. Bara så där.  

Mitt professionella självförtroende hade fått sig en rejäl törn. Detta för att läxor för mig var ett kvitto på att jag var en bra och effektiv pedagog som handlade i enlighet med den rådande skolkulturen. Det liksom bara krävdes av mig. Och så fungerade det inte.

Efter snart 10 år har jag lärt mig att se positivt på misstag och nederlag. Jag började istället för att sörja förändra min undervisning radikalt och hitta nya grepp. För om inte mina elever längre skulle ha läxor var jag ju tvungen att se till att lärandet kunde ske inom ramarna för mina lektioner. Jag insåg att deras lärande aldrig skulle ske med fördröjning. För om eleverna inte hade förstått innehållet på min lektion hur skulle de då förstå det hemma på egen hand? Jag konstaterade för mig själv att det där med läxor egentligen var det sekundära medan det som skedde på mina lektioner var det primära. Det jag verkligen viktiga som jag borde rikta mitt fokus på.

Jag är inte längre så kategoriskt emot läxor som jag för två år sedan.  Jag har dock bara valt att se dem i ett annat ljus. Börjat ta dem för vad de är.  Som en summa av vår undervisning. Men när vi ger våra elever läxor ligger det ett enormt ansvar på våra axlar eftersom alla våra elever inte har stöd hemma. Och för att inte bidra till att cementera klasskillnader och agera sorteringsmaskiner bör vi i vår praktik ställa oss följande frågor:

• Har alla elever förstått vad de ska göra? Vet de syftet med uppgiften/läxan?
• Har det haft möjlighet att bearbeta innehållet genom diskussion och samarbete?
• Har det förstått alla begrepp som är viktiga för förståelsen av innehållet?
• Har de fått möjlighet att ställa frågor på innehållet?
• Vet de hur de ska göra sin uppgift/läxa? Har de fått en klar instruktion, såväl skriftligt som muntlig? Har de fått exempel från dig eller en kamrat strategier för att lösa uppgiften?
• Kan de vara försäkrade om att du finns som stöd ifall de kör fast?
• Kommer uppgiften/läxan att utvärderas, diskuteras och byggas vidare på i den fortsatta undervisningen?

Jag utgår alltså numera i min undervisning från språkutvecklande arbetssätt och formativ bedömning. Detta betyder att jag strävar efter ett flerstämmigt och interaktivt klassrum, där beröringspunkterna med övriga ämnen är tydliga för eleven. Jag läser högt med mina elever och jag låter alltid det muntliga föregå det skriftliga. Mina elever får pröva sina antaganden tillsammans med mig och sina kamrater innan de lämnas att skriva eller läsa på egen hand. Jag strävar efter att visualisera och befästa nyckelbegrepp. Läsningen kompletteras vidare med bild, ljud och film och jag ger rikligt med textexempel och modeller för hur läroplanernas förmågor ska uttryckas. Slutligen är målen för lektionen och upplägget är klart och tydligt för eleverna. I allt detta strävar jag samtidigt efter att ge kontinuerlig feedback.

Dessutom. I takt med att de digitala verktygen och de sociala medierna ökat i användning i skolan är det därmed möjligt att en del av undervisningen också ligga utanför lektionstid. Detta har inneburit att kommunikationsmönstret för mig och mina elever har förändras. All kommunikation behöver inte längre ske inom klassrummets fyra väggar. Jag kan nu stötta dem via bloggar, Google drive och olika verktyg för skärminspelningar.

Ett exempel: Jag hade genomfört en lektion med min grupp i kursen svenska som andraspråk 1, där jag som vanligt hade praktiserat språkutvecklande arbetssätt. Vi hade fem minuter kvar på lektionen. Eleverna hade jobbat hårt och var trötta. Vi hade diskuterat i grupp, i helklass, haft kortskrivning och nu hade de fått en längre skrivuppgift. Denna uppgift som de hade arbetat på lektionen med skulle nu färdigställas hemma. En av mina elever hade stött på patrull och att lämna honom med en läxa som han kanske inte skulle klura ut på egen hand gick emot alla mina principer. För att stötta honom gjorde jag en skärminspelning med verktyget Jing, med vilket jag kunde spela in min röst och guida honom igenom uppgiften.  Denna skärminspelning kunde han nu använda sig av när han satt och skrev sin text hemma. Det var toppen, tyckte han, och läxan blev gjord.

Vad har den stora förändringen i min undervisning då inneburit? Genom de språkutvecklande arbetssätten, den formativa bedömningen och de digitala verktygen är jag närvarande för mina elever. Jag kan ta del av deras tankar och får en större inblick i deras försök att generalisera och formulera teorier.  Jag fångar upp deras tankar och försök och bygger vidare på dem. Jag bekräftar dem positivt. Och de svarar mig genom att vilja lära mer. Och framför allt. Jag lastar dem inte längre för deras misslyckanden, Det har uppstått en ömsesidig tillit. Och läxorna har blivit en naturlig och integrerad del i undervisningen.

Så vad ska en läxa vara? Jo, något som har en positiv inverkan på samtliga elevers motivation och lärande. Och något som reflekterar tillbaka på en undervisning som vilar på vetenskaplig grund.

Annars får det faktiskt vara.