Lyssnade till Lärarförbundets frukostmöte
i morse om de viktigaste skolpolitiska frågorna. Ett intressant samtal på många
sätt och många viktiga perspektiv togs upp. Men framförallt fastnade jag för Eva-Lis Siréns uppmaning:
Att bli
ifrågasatt tillhör nästan vardagen för oss lärare: "Hur kan du jobba som
lärare?" Jag hade aldrig orkat!" Du känner säkert igen kommentarerna.
Alla har gått i skola och alla som gått i skola anser sig veta hur den bästa
skola ska bedrivas. Så är det. Men jag har länge varit av den uppfattningen att vi lärare generellt är dåliga att stå upp för vårt yrkesval och vår
profession. Ofta undrar jag till och med om det inte är så att vi är medskyldiga till
att bättra på den svarta aura som yrket tycks utstråla.
För att lyfta
vår yrkesstatus krävs mer än bara högre lön, det krävs också att vi talar gott om våra elever och vårt yrke ute i det offentliga men även privat
ibland bekanta. Alltid. Gallan som vi i bland måste spy kan vi göra bland kolleger. Det
är nämligen enkel psykologi. Din positiva inställning och retorik reflekteras på din
omgivning och framförallt på dina elever. Det vi negativa vi utstrålar
är det som hamnar i media för att sedan etableras som gängse uppfattning. Och det som skrivs där och sägs bland folk skadar både professionen
och slutligen våra elever.
Ett exempel:
Bloggaren sitter i en taxi på väg från en föreläsning till centralstationen i
Göteborg. Taxiföraren är en trevlig och pratglad ung herre som frågar bloggaren
var hen kommer ifrån och vad hen gör i förarens stad. Bloggaren svarar
tillmötesgående att hen varit och föreläst om skolutveckling och
utbildning. Hen berättare till och med vidare att hen är lärare. Föraren frågar nästan
instinktivt och därmed väldigt uppriktigt: Hur kan det vara att hen vill vara lärare
med tanke på hur allt ser ut i dag. Om bloggaren inte missminner sig tror hen
att föraren till och med benämner yrket som ett riktigt skityrke. Bloggaren som
inte direkt är känd för sitt lugn och sin långa stubin fattar sig dock snabbt i
situationen och med stoiskt lugn bemöter hen kommentaren genom att svara
att det är det bästa man kan ha, att det är ett fantastiskt underbart och
viktigt yrke. Att hen älskar att undervisa och att möta sina elever varje dag. Att
hen skulle inte kunna tänka sig något annat." Bloggaren blir lite tagen av
förarens först lite försiktiga men sedan totala åsiktsförändring: "Menar
du det?! Fan, det låter ju gött." Och sedan fortsätter bloggaren och
taxiföraren sitt samtal om det fantastiska läraryrket och om allt
bra som görs i den svenska skolan. Det var ju inte så svårt, tänker
bloggaren nöjd när hen släpps av vid färdmålet. (Hen gav
föraren lite extra dricks, kanske för att på något sätt understryka att lärare inte är
så fattiga som det sägs. Vem vet.)
Detta mina
vänner var ett exempel på hur man kan vända den rådande allmänna opinionen kring
skolan och läraryrket. Enkel psykologi.
Så åter till
Eva-Lis Siréns uppmaning: "Tala alltid väl om ditt yrke". För är vi
inte trötta på att läsa och höra om allt negativt om den svenska skolan? Vi har
hel del att jobba på bevisligen men skapar vi motivation och ett jävlaranamma
genom att bidra till svartmålningen av vårt yrke?
Nej, just det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar