Vad innebär det att vara lärare
idag? Vilka utmaningar, krav och behov står vår profession inför? Vilka är mina elever? Hur ska jag tillmötesgå deras behov samtidigt som
jag rustar dem för ett allt mer komplext samhälle?
Frågorna vi lärare bör ställa oss är många.
Frågorna vi lärare bör ställa oss är många.
Låt mig illustrera det hela med en anekdot.
För ett par år sedan arbetade jag på en högstadieskola i ett område
som skulle kunna beskrivas som ”invandrartätt”. I min åttondeklass arbetade
vi med ett tema som vi kallade Malmö – förr och nu. Temat gick ut på att eleverna skulle bekanta sig med samhälleliga förändringar – såsom förändringar i
stadsbilden - såväl den demografiska förändringen som den arkitektoniska.
Vi började med att förankra temat i deras närmiljö och eleverna skulle inledningsvis undersöka och jämföra olika områden i Malmö förr och nu som var dem bekanta.
Vi tittade därför på en gammal journalfilm från 1930-talets Malmö, för att visualisera dessa platser förr i tiden. Den första uppgiften de
fick bestod i ett stilla betraktande för att sedan gemensamt i klassen
försöka beskriva och tolka det de hade sett.
Någon elev tyckte att Malmö förr liknade mer en landsbygd än
en stad. Trots att filmen visade centrala delar av Malmö såg de åkrar och ängar med boskap. En elev noterade att de få bilar som fanns körde alla på vänster
sida. Men alla elever var rörande överens om en sak; det mest pregnanta i
filmen var att alla människor som syntes på filmen var blonda och ”svenska” –
som de själva uttryckte det. Så såg det ju inte ut i Malmö idag.
Någon elev hävdade att det till och med var tvärt om. I alla fall där de bodde, i alla fall på vissa ställen i Malmö. Fast
kom man ut till Limhamn, menade en annan, är där ju bara "svenskar" och då är alla
blonda.
Och så började vi diskutera varför det förhöll sig så och
varför Malmö hade genomgått en sådan omstörtande demografisk förändring på bara
80 år. Varför "de blonda" bodde i Limhamn och de i deras område. Vad hade egentligen hänt som hade
resulterat i denna förändring och uppdelning?
Kort och koncist: det blev en mycket givande diskussion.
Till följd av globaliseringen och migrationen talas det i
mitt klassrum 15 olika modersmål – arabiska, somaliska, bosniska, persiska,
pashto, kinesiska, albanska, spanska, engelska, danska, swahili, turkiska,
kurdiska, franska, svenska.
Det är ett hisnande faktum.
Vårt gemensamma språk är dock svenska. Undervisningens språk är
svenska. Det är det svenska språket vi samlas kring.
Till mig kommer dessa människor med olika ryggsäckar.
Vissa av dem är tämligen nyanlända, någon har varit två år i Sverige, andra har varit
här åtta år och en del är födda här. Några har gått i skola i hemlandet, en del inte alls. En
del har föräldrar som är akademiker, andra har föräldrar som är analfabeter.
Alla har de olika kunskaper om Sverige, den svenska kulturen
och det svenska språket men alla ska de nå samma mål – alla ska de lära sig
svenska, alla ska få utbildning och de ska alla kunna konkurrera på
arbetsmarknaden. Alla ska de få en utbildning, ett
arbete och ett gott liv att leva.
Det ser jag som en mänsklig rättighet.
Eleverna i mitt klassrum är inte desamma som satt i ett
klassrum för bara femtio år sedan. Samhället är inte detsamma. Vi lever inte likadant. Vi tänker inte
likadant. Vi är inte desamma.
Vi
lever idag i ett samhälle som präglas av mångkulturalism, snabb
utvecklingstakt och ett massivt informationsflöde. Samhället är ett rörligt mål
för oss. Med detta massiva och komplexa informationsflöde vi lever i behöver vi utveckla flera viktiga kompetenser. Något som också OECD tagit fasta på i sin
lista över förmågor lämpliga att inneha för den medborgare som vill klara sig
bra i 2000-talets samhälle:
·
kreativitet och innovationskraft
·
nyfikenhet och förmåga att tänka
nytt och divergent
·
självkänsla
·
förmåga att lära och ta ansvar
för den egna lärprocessen
·
kommunikativa förmågor och språk
·
förmåga att samarbeta och
nätverka samt ha social kompetens
·
förmåga att tänka kritiskt
·
förmåga att navigera i informationssamhället
och värdera dess källor
·
förmåga att analysera och lösa
problem
·
förmåga att se saker ur olika
perspektiv, argumentera och fatta beslut
·
global och miljömässig
medvetenhet, kulturell förståelse och empati.
Detta ställer så klart oerhört höga krav på kompetens hos
lärare. Vi ställer oss frågan hur vi ska lyckas. Hur är det möjligt att mina
elever ska nå dit? Vi ställer oss frågan vad behöver vi för kunskaper och
insikter för att på mest effektiva sätt ta dem dit. Till detta goda liv.
Hur ska jag undervisa för att lyckas?
I grund och botten handlar det enligt den norska forskaren
Olga Dysthe att skapa ett flerstämmigt klassrum, där min lärarröst är en av
många röster, där alla mina elevers röster måste få höras och att alla ska få
komma till tals. Där jag tar tillvara på deras livsvärld samtidigt som jag låter
dem ta del av majoritetssamhällets kultur och språk.
Ja, vi måste öppna upp för ett
demokratiskt klassrum, där eleverna bakgrunder tas tillvara, skapar motivation
och vilja att lära menar Dyshte. Hon utgår därför från Vygotskijs pedagogiska
tankegods om lärandet som en social aktivitet och Bakhtins dialogism.
USA, Nya Zeeland, Kanada och Australien har lång erfarenhet av
mångkulturella klassrum och har sedan 80-talet arbetat inkluderande och språk- och kunskapsutvecklande.
Lärare och forskare har gemensamt utvecklat metoder och arbetssätt som är
bevisat effektiva för flerspråkiga elevers kunskaps- och språkutveckling.
År 2014 har vi ytterligare utmaningar att förhålla oss till.
Skolan digitaliseras så sakteliga och pedagoger såväl som elever ska använda
datorer som stöd i sitt lärande. Nya frågor genereras. Vad innebär detta för
min undervisning? Hur ska jag förhålla mig till detta? Måste jag ändra min syn på lärande och undervisning? Hur resonerar jag egentligen om lärande, kunskap och elevens och lärarens roller i klassrummet? Vad behöver jag för kompetens?
Hur ska jag nu göra när mina elever både har olika nivåer i
sitt svenska språk men dessutom nu också vitt skilda erfarenheter av digitala
verktyg?
Att vara lärare på 2000-talet kräver sitt men skapar samtidigt fantastiska möjligheter och nya möten!
Tanken på de 15 modersmålen i mitt klassrum är kittlande och
det är onekligen en spännande utmaning.
Till slut kommer det handla om att syna sig själv under lupp och att våga anta utmaningen och tänka
nytt.
/Hanna
/Hanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar