onsdag 3 juli 2013

"Hur fan kan man vara lärare?!" - Om vikten av att tala väl om ditt yrke


        Lyssnade till Lärarförbundets frukostmöte i morse om de viktigaste skolpolitiska frågorna. Ett intressant samtal på många sätt och många viktiga perspektiv togs upp. Men framförallt fastnade jag för Eva-Lis Siréns uppmaning:


      
        Att bli ifrågasatt tillhör nästan vardagen för oss lärare: "Hur kan du jobba som lärare?" Jag hade aldrig orkat!" Du känner säkert igen kommentarerna. Alla har gått i skola och alla som gått i skola anser sig veta hur den bästa skola ska bedrivas. Så är det. Men jag har länge varit av den uppfattningen att vi lärare generellt är dåliga att stå upp för vårt yrkesval och vår profession. Ofta undrar jag till och med om det inte är så att vi är medskyldiga till att bättra på den svarta aura som yrket tycks utstråla. 
     
        För att lyfta vår yrkesstatus krävs mer än bara högre lön, det krävs också att vi talar gott om våra elever och vårt yrke ute i det offentliga men även privat ibland bekanta. Alltid. Gallan som vi i bland måste spy kan vi göra bland kolleger. Det är nämligen enkel psykologi. Din positiva inställning och retorik reflekteras på din omgivning och framförallt på dina elever. Det vi negativa vi utstrålar är det som hamnar i media för att sedan etableras som gängse uppfattning. Och det som skrivs där och sägs bland folk skadar både professionen och slutligen våra elever. 
     
        Ett exempel: Bloggaren sitter i en taxi på väg från en föreläsning till centralstationen i Göteborg. Taxiföraren är en trevlig och pratglad ung herre som frågar bloggaren var hen kommer ifrån och vad hen gör i förarens stad. Bloggaren svarar tillmötesgående att hen varit och föreläst om skolutveckling och utbildning. Hen berättare till och med vidare att hen är lärare. Föraren frågar nästan instinktivt och därmed väldigt uppriktigt: Hur kan det vara att hen vill vara lärare med tanke på hur allt ser ut i dag. Om bloggaren inte missminner sig tror hen att föraren till och med benämner yrket som ett riktigt skityrke. Bloggaren som inte direkt är känd för sitt lugn och sin långa stubin fattar sig dock snabbt i situationen och med stoiskt lugn bemöter hen kommentaren genom att svara att det är det bästa man kan ha, att det är ett fantastiskt underbart och viktigt yrke. Att hen älskar att undervisa och att möta sina elever varje dag. Att hen skulle inte kunna tänka sig något annat." Bloggaren blir lite tagen av förarens först lite försiktiga men sedan totala åsiktsförändring: "Menar du det?! Fan, det låter ju gött." Och sedan fortsätter bloggaren och taxiföraren sitt samtal om det fantastiska läraryrket och om allt bra som görs i den svenska skolan.  Det var ju inte så svårt, tänker bloggaren nöjd när hen släpps av vid färdmålet. (Hen gav föraren lite extra dricks, kanske för att på något sätt understryka att lärare inte är så fattiga som det sägs. Vem vet.) 
  
        Detta mina vänner var ett exempel på hur man kan vända den rådande allmänna opinionen kring skolan och läraryrket. Enkel psykologi.

        Så åter till Eva-Lis Siréns uppmaning: "Tala alltid väl om ditt yrke". För är vi inte trötta på att läsa och höra om allt negativt om den svenska skolan? Vi har hel del att jobba på bevisligen men skapar vi motivation och ett jävlaranamma genom att bidra till svartmålningen av vårt yrke? 
     
       Nej, just det!