torsdag 22 november 2012

Om språkinriktad undervisning och bedömningspraktik i ett ämnesövergripande tematiskt arbete i år 7






söndag 18 november 2012

Föräldrasamverkan i digitaliseringen av förskola och skola - Nyckeln till framgång

Traditionellt eller digitalt, om föräldrarna får välja?
Det går undan nu. Varje dag upptäcker jag något nytt förträffligt digitalt verktyg som kan användas i undervisningen.  Något nytt som kan förbättra min undervisning, underlätta kommunikationen mellan eleverna och mig, något som kan förstärka ämnesspråket för eleverna och bjuda in till interaktion mellan dem. Det finns många fantastiska digitala lösningar, helt klart!

För oss som hakat på och börjat genomföra IKT-satsningar och förstått vinsterna kan lägga otaliga timmar varje vecka för gå igenom Twitterflöde, läsa bloggar, prova nya appar och andra digtala verktyg. Ibland är det en djungel även för den som är insatt och engagerad och ibland får man säga åt sig själv att välja ut några beprövade favoriter och fokusera på dessa ett tag, kanske lugna sig lite och koncentrera sig på renodla och finslipa den pedagogiska/didaktiska användningen av dem i stället. Jag är personligen väldigt förtjust i bloggen, Twitter, You Tube, Moviemaker, Photostory och Gdocs. Kontentan av det hela: Nej, man kan inte haka på allt i denna digitala och tekniska djungel.

Om jag, som känner mig ganska "före" inom IKT-området emellanåt,  i alla fall om jag jämför mig med andra inom min skola eller samhället i stort, känner det så ibland, då kan jag börja tänka på hur jag skulle känna mig som "vanlig" förälder, när mitt barn kommer hem från skolan med både den ena och den andra digitala nymodigheten. Och jag som kanske är tonårsförälder får väl inte veta så mycket heller. Kanske har jag en sådan där typisk tonåring som i bästa fall hälsar på mig innan hen barrikerar sig på sitt tonårsrum resten av dagen. Kanske får jag inte veta något från skolan heller eftersom mitt barn anses vara stort nog att klara sina studier på egen hand. Men en annan förälder kanske har berättat att de får använda mobiltelefoner på lektionen, hänga på Facebook och You Tube. I skolan säger läraren att de arbetar med flipped classroom. Vad då Flipp? Vad är det? Digital berättelse? Varför ska de filma? Är det inte bättre att de lär sig och läsa ordentligt istället? Datorspel? Gamefication? Eller vad sa du att det hette?

Nej, jag raljerar inte, för jag kan faktiskt själv känna det så ibland, när jag läser om alla fantastiska saker i mitt Twitterflöde som alla andra verkar först. ¨Nej, jag hänger inte med! Jag behöver någon som kan förklara hur det rent tekniskt och organisatoriskt fungerar och vad de pedagogiska/didaktiska vinsterna med det hela kan tänkas vara. Skillnaden mellan mig och denna "vanliga förälder" är att jag omger mig med människor som kan och vet och jag vet vem jag ska prata med om jag vill ha vägledning. Jag känner de där människorna personligen, de som slussar mig igenom och stöttar mig.  Ni har hört talas om Matteuseffekten, va? "Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har." (Matteusevangeliet 25:29). Skillnaden är också att jag har ett teoretiskt tänk, verktyg för mitt lärande, en akademisk utbildning och en förförståelse. Jag befinner mig i en digitala värld och jag är digitalt bofast. Därför kommer mina barn också bli det.

Jag har med anledningen av Matteuseffekten ofta kommit att tänka på mina elever och deras föräldrar. I synnerhet deras digitala kompetens och deras medievanor, när jag arbetat språkinriktat och digitalt i klassrummet. Bland dessa människor finns de mest fantastiska kunskaper och erfarenheter men också de mest tragiska människoöden man nästan bara stött på i skönlitteraturen. Majoriteten av dem har invandrat och lämnat karriärer, hem och hus och släkt bakom sig och arbetar, i bästa fall, i sitt nya hemland i serviceyrken som lokalvårdare, busschaufförer och falafelresutarangägare. Nej, i deras arbete behövs kanske inte så mycket IT, kanske inte så mycket språk för den delen heller, kanske inte överhuvudtaget några digitala verktyg eller sociala medier? På fritiden då? Jo, kanske skypar de med släkten utomlands och facebookar, tittar på You Tube-klipp på sina modersmål och lyssnar på musik på Spotify. Alldeles säkert. Intressant för sammanhanget är dock till vilket syfte de brukar dessa sociala medier. För kommunikation med släkten i hemlandet och för underhållning? Kanske? För lärande? Nja... Föräldrarnas medievanor återspeglar sig i barnen. Det kommer till uttryck i undersökningen Svenskarna och Internet (2012).

Så det är kanske ganska naturligt att många föräldrar blir misstänksamma och rädda när deras barn kommer hem och berättar att de bloggar, twittrar och spelar in filmer som ska läggas upp på You Tube etc i skolan. Det är en ny värld för dem och den världen är sofistikerad och språkligt avancerad. Så börjar de som vi alla skulle göra fundera och grubbla utifrån sin förförståelse  ... Vilka signaler ger samhället i stort när det gäller barns förhållande till tekniken? Spelberoende, passivitet, fetma, porr och nätmobbing... Det är ju det det handlar om när IT kommer på tal i media. Alarmklockorna ringer.

Vi i förskolan och skolan har således ett enormt ansvar att involvera och engagera föräldrarna i vår ambition att digitalisera förskola och skola med att visa på de pedagogiska/didaktiska vinsterna. Var ska de annars få kunskap och inblick i från? Och det är ett ansvar vi måste axla och hantera på bästa sätt. Men hur?

Många skolor kämpar redan med att försöka få föräldrar att engagera sig och bli delaktiga i sina barns skolgång. Vi är många som lägger mycket tid och kraft på telefonsamtal och brev för att vi vill att föräldrar ska dyka upp på möten och förstå vinsterna med ett engagemang. Ibland helt utan resultat. Och nu får vi ytterligare en aspekt att arbeta med. Men jag förstår samtidigt föräldrarna. Många av "mina föräldrar" arbetar på obekväm arbetstid och har många barn. Att komma loss blir en omöjlighet i bland...  Jag är övertygad att lyckas vi bara sälja in och lära föräldrarna IKT kan just IKT bli räddningen för relationen mellan skolan och hemmet. Alla föräldrar vill ha en inblick i sina barns skolgång och bli informerade om barnens prestationer. De vill också ha kontroll över kvaliteten i undervisningen. Alla vill att deras barn ska få den bästa undervisningen och ha de bästa lärarna. Men vad som är god undervisning och vad som kännetecknar en bra lärare kanske det råder skilda uppfattningar om i skolan och i hemmen.

Vad behöver vi då göra? Vi behöver arbeta på ett nytt sätt och det kommer innebära hårt och träget arbete.  För att få föräldrarna med på banan i våra digitala ambitioner krävs att vi gör verktygen och programmen tillgängliga för dem. Nedan följer ett par förslag hur man som enskild skola kan arbeta med föräldrasamverkan i digitalseringen av förskola och skola:


  • Presentation och demonstration av de digitala verktygen och arbetssätten på föräldramöten och öppna hus - gärna av eleverna själva. Jag tror att de behöver se eleverna arbeta med dem och låta sig imponeras.
  • Hur många föräldrar äger och kan hantera en dator/Ipad/Smartphone? Är de digitalt bofasta, besökare eller rent av digitala främlingar? Gör en undersökning av deras digitala vanor.
  • Workshops - Learning by doing funkar för alla! Låt eleverna undervisa sina föräldrar som blir elever för en kväll. 
  • Ta frivilliga organisationer och skolbiblioteken till hjälp. Kanske kan man även ta en IKT-intresserad förälder till hjälp?
  • Bjud in IT-kunniga personer som talar om nätsäkerhet och som kan svara på föräldrarnas frågor. Expertis går hem.
  • Ha tålamod och ge inte upp ... Inte ens efter fjärde försöket. Det kommer smitta av sig så småningom.
  • Tänk på att det handlar om okunskap. Inget annat. Utgå från att alla föräldrar vill att barnen ska lyckas i skolan. Var tydlig med digitaliseringens mål och kommunicera!

Tänk dig en skype eller en hangout med dina elevers föräldrar lite då och då som komplement till de sedvanliga föräldramötena. Eller en blogg där föräldrarna kan gå in och se vad barnen har gjort i skolan under veckan. Rätt coolt, va! Tänk att som förälder slippa förflytta sig och behöva skaffa barnvakt eller behöva ta ledigt från arbetet. Rätt nimmt! Det hade nog alla föräldrar och lärare tyckt varit bra. Och det kan bli verklighet bara vi bestämmer oss för det...

söndag 4 november 2012

Att filma sin undervisning - Varför?

Jag har börjat filma mig själv och mina elever på lektionerna. Varför då? Jag hade en jobbig känsla att jag inte gav mina elever den undervisning de behövde för att kunna utvecklas och nå målen. Jag kände också  att jag gick miste om mycket av det som hände i mitt klassrum. Alla samtal och diskussioner som eleverna förde med varandra. Eftersom jag inte kunde klona mig och vara på sju ställen samtidigt fick jag helt enkel ta tekniken till hjälp för att kunna ta del av deras tankar och samtal. Men jag ville också få syn på min egen undervisning, för att dels se vad jag gjorde bra men dels också för att jag skulle finna mina utvecklingsbehov och förbättringsområden. Men det allra största skälet till att jag numera filmar är att jag upptäcker så mycket mer av elevernas förmågor och kvaliteter än vad som hade varit möjligt tidigare. Jag skulle vilja hävda att jag tidigare hade ett bristperspektiv på mina elevers prestationer och blev ständigt besviken på det de producerade i mitt klassrum. Hur kunde det komma sig? Jag som tyckte jag var så tydlig och strukturerad. Varför presterade de inte bättre?  Jag tror att jag la min undervisning både på en för låg nivå men också för vissa på en för hög nivå, trots att jag hade hört talas om något som hette den närmaste utvecklingszonen. 

Jag har funderat kring detta och misstänker att vi ibland har en tendens inom svensk skola att lägga vår undervisning i ett slags mittfålla så att den ska passa som många som möjligt. Att undervisa på den gyllene medelvägen skulle man lite elakt kunna säga är "typiskt svenskt". Eller? Men att undervisa enligt något slags normalfördelningskurva leder till att en betydande del av eleverna i ditt klassrum inte får den undervisning de har rätt till och därmed inte blir motiverade eller engagerade i undervisningen. Och det är ju inte förenligt med vår skollag! En skola för alla som det så fint heter...

Det har nämligen förbryllat mig ganska länge varför vissa elever aldrig når målen och varför många elever på min skola underpresterar. Att filma i klassrummet har lett till att jag nu börjat upptäcka allt som de verkligen kan men också det de inte kan, men som de kanske med min och andra elevers stöttning skulle kunna lära sig nästa lektion. Filmandet har gjort att jag därmed kan börja designa små minilektioner i min undervisning som är bättre individanpassade och som bättre korresponderar med elevernas närmaste utvecklingszoner.

Nej, alla elever är inte bekväma med min envishet att filma var och varannan lektion men mitt mål är att det ska bli en vana för dem efterhand. Många vill inte vara med på film eftersom de har dåligt självförtroende då de inte anser sig kunna eller veta något. Detta får man respektera men definitivt inte nöja sig med sådana svar, för mitt mål med filmandet är att de ska få syn på att det kan och att de faktiskt besitter många av de förmågor som finns nämnda i kursplanen. Genom att se sig själva kan de växa ett par centimeter. Det är bara deras halvblinda och ignoranta lärare som inte har begripit det ännu ;) 

I takt med att vi pratar och diskuterar varför jag filmar bryts isen mer och mer. De får titta på sig själva och när jag förklarar vad det är jag ser och hör och jämför det som sägs i filmen med målen blir de riktigt stolta och därav också väldigt engagerade på lektionerna.

Tänk så lite som behövs egentligen ...



I filmklippet nedan skriver min elev på sin nyhetstext. När jag läser hans text upptäcker jag att han på ett ställe har använt sig av passiv form när han formulerat en mening. På de andra ställena i texten skriver han i aktiv form. Jag tar tillfället i akt och förklarar passiv form för honom och ger honom därmed ett metaperspektiv på sin språkliga förmåga. Jag undervisar honom därmed i hans närmaste utvecklingszon. Och så klart kallar jag dit kamerakvinnan (doktoranden och läraren) Anna-Lena Godhe som är på besök i klassen :)




Kan man då filma vilken undervisning som helst? En av förutsättningar till att du ska få något ut av filmandet är att du har en undervisning som bygger på det sociokulturella perspektivet, dvs att att du har en undervisning som främjar elevernas sociala aktiviteter och där flerstämmigheten är utvecklad. Filmandet har varit en hjälp för mig att kunna ta del av alla de samtal som förs mellan olika elever i mitt klassrum när jag befunnit mig hos en annan elev i klassrummet. 

Den stora fördelen med att filma sin undervisning och elevernas aktiviteter är att jag kan få syn förmågor och kunskaper som annars inte hade förblivit okända för mig.


Med detta i ryggen ska det bli härligt att sätta sig att skriva omdömen!

Prova du också :)