fredag 7 februari 2014

Vi läser Brott och straff i kursen SVA 1

I höstas genomförde jag ett tema med min grupp i SVA 1 som vi kom att kalla Med mord i sinnet. Temat gick ut på att undersöka det mänskliga psyket samt diskutera och reflektera över det där med människors moral. Vad är moral? Har alla människor det? Är det något vi föds med? Eller är det något vi lär oss? Vad är det som gör att människor handlar moraliskt eller omoraliskt?

Detta inlägg kommer att handla om hur jag arbetade med Dostojveskijs roman Brott och straff men tänker att jag först vill ge er en bakgrund av upplägget av temat.

Vi började temat med ett sokratiskt samtal utifrån den berömde bilden av Joseph Schultz. Eleverna fick lite bakgrundsinformation till bilden och sedan skulle de diskutera vad som hade hänt och vad de trodde skulle hända. Hur Joesph Schultz kände sig och vad som drev honom? Hur tänkte de andra soldaterna? Detta för att att komma till roten med vad som får en människor att handla på ett visst sätt. Vad som är moral och vad som är omoraliskt sett ur olika perspektiv.


Därefter brainstormade vi kring begreppet moral.

Syftet med dessa inledande aktiviteter var att skapa en förförståelse för hur vi ser på moral både som samhällsmedborgare utifrån våra olika kulturella referensramar men också hur vi ser på moral som individer. Hur präglade är vi av samhällets syn på moral egentligen? Vi diskuterade också hur moraliska/omoraliska handlingar kan yttra sig. Senare lyftes diskussionen om vad som får en människa att handla omoraliskt och fel. Vilka faktorer tvingar en individ att begå omoraliska (läs kriminella handlingar)? Är människor av naturen goda eller onda?

Men detta i ryggen började vi läsa ett par skönlitterära verk där dilemmat eller konflikten mellan individens och samhällets moral kommer till uttryck. Vi började med att läsa Edgar Allan Poes Den svarta katten; en novell där denna konflikt är mycket tydlig.

Nästa text kom att bli Fjodor Dostojevskijs Brott och straff, där också konflikten mellan rätt och fel kommer tydligt till uttryck. Min plan var att eleverna skulle läsa de delar av texten där Raskolnikov planerar mordet på pantlånerskan och sedan hur han genomför mordet (som inte riktigt blir som han tänkt sig).

Nu kanske ni tänker: Är skvatt hon galen?!

Nu är jag av den åsikt att alla elever, oavsett nivå i svenska och tidigare läserfarenhet, ska få möjligheten att läsa och uppleva klassiker. Men då är det av högsta prioritet att strukturera sin undervisning och betänka hur man bäst introducerar dessa texter för eleverna. Jag menar att bygga in texterna i ett övergripande tema är ett ypperligt sätt men vad gäller andraspråkselever behövs det så mycket mer. Det gäller att ha med flera incitament av stödstrukturer i läsundervisningen av dessa elever. Dessa kan vara i form av dialog mellan elever och lärare och elev, kamratrespons, progression från muntligt till skriftligt, lässtrategier samt stöttning i form av bild och ljud, högläsning och textsamtal.

Mina elever hade vid denna tidpunkt en förförståelse kring moralbegreppet och dess praktiska dilemman men hur skulle jag bearbeta texten med dem - Dostojevskijs rika och mångfacetterade prosa?

Mina tankar kretsade nu kring hur jag skulle kunna överbrygga elevernas förförståelse och det som skulle möta dem i romanen. Visserligen är motivet i romanen allmänmänskligt men är ändå avhängigt den kultur i vilken verket skrevs. Dessutom kan textens miljöbeskrivningar, berättarstrukturer och språk göra att de stöter på patrull.

Jag bestämde mig därför att göra en kortare version av de delar av texten som de skulle läsa och placerade handlingen i nutid och i Malmö, samtidigt som jag behöll en del av textens uppbyggnad samt begrepp som fanns i romanen.

Jag spelade därför en egen version av Brott och straff med bilder, berättarröst och ljudeffekter i iMovie. Min film slutade dock innan berättarjaget bestämmer sig för att mörda pantlånerskan. Denna film fick nu eleverna titta på och sedan fick de fundera ut en tänkbar fortsättningen på filmen (Lässtrategi 1 i Reciprok undervisning) i grupper och sedan skriva ner denna individuellt. Men innan detta var möjligt fick vi tillsammans reda ut (svåra ord, bilder och handling), ställa frågor och sammanfatta det de hade sett (Lässtrategi 2-4 i RU). Vilka svåra ord som eleverna ville ha förklarat för sig lät jag dem rösta fram själva i Mentimeter.

Se filmen här:



Eleverna förutspådde den fortsatta handlingen logiskt och troligt. Många hade till och med skrivit ner liknande komplikationer som fanns i ursprungsverket. Eleverna läste sedan varandras fortsättningar och fick ge respons utifrån frågeställningarna nedan, så att de fick olika infallsvinklar på vad som kunde hända. Efter responsen fick de bearbeta sina texter efter kamraternas respons.



1. Vilket stycke eller mening fastnade du mest för och tyckte var bra? Varför? Är det som står där tillräckligt utvecklat eller skulle det kunna bli bättre?

2. Är det något du tycker är svårt att förstå? Är det något du tycker skulle utvecklas eller skrivas om eller beskrivas utförligare?

3. Hur slutar berättelsen? Skulle den kunna sluta annorlunda?

4. Finns det dialoger i texten?

a) Om inte, hjälp din kamrat att skriva några lämpliga dialoger på lämpliga ställen i berättelsen. 
b) Om ja, Är det i så fall lagom många? Är påståendeorden (sa, tillade, skrek, flämtade, hånade, viskade) varierade eller står det hela tiden "sa"? Vilka andra ord skulle kunna användas?

5. Är allt tydligt utskrivet eller får du ibland dra egna slutsatser?

6. Hur fungerar texten för dig som läsare? Förstår du allt? Är den logisk?

7. Vad behöver författaren tänka på när det gäller språket?

a) Är texten uppdelad i lämpliga stycken?
b) Är meningarna bra och formulerade på ett fungerande sätt?
c) Fungerar alla ord och uttryck?
d) Används tillräckligt med skiljetecken (punkt, kommatecken)?



Sedan var de redo att läsa Dostojevskijs roman tillsammans med mig och det blev så bra! I och med att de hade skrivit egna fortsättningar utifrån min film var de supermotiverade att se efter vad som egentligen hände i originalet. De hade också genom vår bearbetning av filmen och genom skrivandet av sin egen fortsättning samt genom kamratresponsen fått en förförståelse för handlingen, berättarstrukturen såväl som för de språkliga dragen.