torsdag 27 mars 2014

Vägen till Vägen - att undervisa i läsförståelse med dystopier

Sedan sportlovet har jag och mina tvåor på samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga programmet samt på teknikprogrammet läst ett antal dystopier. I detta tematiska arbetsområde som jag har kommit att kalla Tankar om framtiden - om dystopier förr och nu utgår jag från följande centralt innehåll:

  • Svenska och internationella författarskap, såväl kvinnliga som manliga, och skönlitterära verk, vilket även inkluderar teater samt film och andra medier, från olika tider och epoker. Relationen mellan skönlitteratur och samhällsutveckling, dvs. hur skönlitteraturen har formats av förhållanden och idéströmningar i samhället och hur den har påverkat samhällsutvecklingen.
  • Skönlitterära verkningsmedel. Centrala litteraturvetenskapliga begrepp och deras användning.

Mina lektions- och språkmål har i det stora sett ut som följer:

Lektionsmål: Ni ska få förståelse för hur människors erfarenheter, livsvillkor, tankar och föreställningsvärldar kommer till uttryck i såväl innehåll, bildspråk och språk i Karin Boyes Kallocain ...


Språkmål: ... genom att diskutera stil, bildspråk, innehåll och de bärande tankar i romanen samt resonera och diskutera hur Boyes text förmedlar idéer och känslor i relation till förhållanden och idéströmningar i samhället.



Vi har alltså fördjupat oss i samhället under tiden för de litterära verkens tillkomst. Detta genom mina flippfilmer samt små korta filmer från Levande historia. Sedan har vi försökt applicera denna kunskap genom undersöka hur tidens samhälle gör sig synligt i litteraturen. Jag har därmed arbetat med att skapa referenspunkter för eleverna som de har kunnat diskutera utifrån sin förförståelse. Frågeställningarna har alltid varit öppna och eleverna har fått jämföra verken (Huxleys Brave New World, Orwells 1984 och Botyes Kallocain) med stöd av Venn-diagram och tidslinjer för att få syn på mönster. De har diskuterat stil och innehåll och de har skrivit blogginlägg och texter. På så sätt har jag kunnat synliggöra deras litterära scheman.

Vi har med andra ord arbetat med att koppla text till samhället och text till text.


Jag har läst högt och också försökt tänka högt hur jag resonerar och tänker när jag läser skönlitteratur. Hur jag hela tiden arbetar utifrån det jag läst och kan sedan tidigare och hur jag tänker när jag försöker skapa mening i det jag läser. Förmåga till metakognition är nödvändig för att eleverna ska kunna bearbeta läsningen och ta sig igenom verk som ligger över deras kognitiva och språkliga nivå. 


Med stöd av högläsningen och reflektionerna har vi tillsammans kunnat göra spännande iakttagelser: T ex ovanstående verk saknar helt hjältar - alla protagonister faller offer för ett totalitärt samhällssystem och de tre romanernas slut är alltigenom olyckliga. Detta är lite obehagligt för eleverna och något främmande. I filmer de vanligtvis ser finns det nämligen alltid en hjälte/hjältinna och det goda segrar oftast över det onda. En förvissning om att allt ordnar sig till slut. Och nu finns inte det. Det utmanar. Varför ville människor läsa/se detta undrar mina elever? Det är så deprimerande. Men det var deprimerande på den tiden. De hade inget framtidshopp svarar någon i klassen. De hade genomlidit världskrig och ekonomiskt uppsving och sedan depression. Många blev liksom Karin Boye så besviken över att kommunismen inte verkade lösa de politiska problem och orättvisor som de hade hoppats på....

Och sedan kommer vi in på begreppet Katarsis - Aristoteles begrepp för den mentala och själsliga rening man genomgår när man utsätter sig för det tragiska i film/böcker/teater. De börjar tänka efter. Det öppnar sig ett rum för det nya i deras medvetande. Nya referensramar och nya insikter. Och de bearbetar. De tvingas se bakom orden. Vi dras alltså till det obehagliga. Någon blir provocerad och skriver till mig: Vad är detta för skit?! Jag lyfter elevens känslor och diskuterar hens känslor och får en mycket givande diskussion. Vad är det som provocerar? Vad är det som känns jobbigt? Försök att sätta ord på känslorna. Vad är det för bilder som ni ser för ert inre öga?

Nu ska vi börja läsa och se samtida dystopier. Och turen har kommit till Cormac McCarthys postapokalyptiska roman Vägen. Vi kommer bara läsa en liten del av boken och i stället ser vi filmen. Detta av det enkla skäl att boken inte längre finns att köpa (ja, och att skolan jag numera arbetar på har köpstopp). Vi ska dock närläsa de sidor där kvinnan har bestämt sig för ta livet av sig medan mannen försöker övertala henne att ska fortsätta leva och uppfostra sin son i de spillror av världen och mänskligheten som finns kvar. Vi kommer dessutom tillsammans läsa slutet. Jag kommer högläsa och fortsätta tänka högt inför dem.


De frågeställningar jag vill att ska reflektera över i denna text är:

  • Finns det en hjälte i filmen/boken? Ja, vem och varför? Nej, varför inte? (Möjligheter att koppla texten till världen samt kopplingar till andra texter finns här)
  • I boken och filmen får vi veta att pojkens mamma tog självmord och att pappan vägrar. Vem tycker du gör rätt? Mamma som anser att pappan bara kommer att förlänga lidandet eller pappan som fortsätter kämpa och inte ger upp? Vilken handling är minst egoistisk och mest omoralisk försvarbar, tycker du? (Möjligheter att koppla texten till sig själv finns här) Motivera ditt svar.
  • Hur slutar filmen respektive boken? Hur skiljer sig de olika sluten åt? Varför tror du? Hur tolkar du slutet i boken?
De ska nu kunna koppla texten till sig själva, till världen såväl som till andra texter men också arbeta med citat ur boken som ska stödja deras resonemang, dvs de får öva sig på ett textnära arbete. Sedan ska vi sysselsätta oss med att undersöka symboliken i texten. Kanske går jag in på begreppet allegori. Finns det en betydelse i boken utöver den bokstavliga?:
  • Varför tror du att mannen och pojken är på väg mot söder och havet? Vad kan mannen och pojken symbolisera? Det öde landet (Oh ja, visst är romanen en parafras på TS Elliot?!) Havet? Vad tror du? Motivera.
Detta är hur jag vill fortsätta arbeta med skönlitteratur med mina äldre elever. Att vara lyssnande för deras tankar och resonemang. Att utmana. Att inte backa trots att det är jobbigt att läsa. Att ge dem förebilder och tolkningsmöjligheter. Läsning ska enligt min mening utmana och provocera och få eleverna att expandera sina föreställningsvärldar. Inte bara stryka medhårs.