Mitt manifest - lärartycket #25

Jag är en stolt lärare åt flerspråkiga barn och ungdomar. Jag älskar mitt arbete, för jag blir berikad på många sätt. På alla håll och kanter. Varje dag. Inte bara av barnen och ungdomarna utan även av deras föräldrar och även deras släkt.  Mitt arbete är fyllt av möten med alla sorters människor. Människor i olika åldrar. Från olika delar av världen.  Människor med erfarenheter och kunskaper som får min värld att vidgas och expandera.  Som får mig att förstå hur saker och ting hänger ihop. Allt detta finns omkring mig. Varje dag. Jag kan bara blunda och genom människors berättelser förflyttas jag och hamnar mitt i en annan människas förflutna, nutid och framtid. Jag får lov att lyssna på deras tankar, idéer, förväntningar och drömmar. Jag anser mig mycket lyckligt lottad.

Jag har ett viktigt yrke. Jag är med och skapar unga människors framtid. Jag hjälper dem att forma sina drömmar och hjälper dem att nå sina mål. Jag får lov att vara en del i deras liv. Därför är det viktigt att flerspråkiga elever inte missgynnas språkligt eller kulturellt i den svenska skolan.  Vi som är deras lärare måste ha insikt i forskningen kring flerspråkighet men även i forskningen inom interkulturalitet och formativ bedömning. Lite insikt i specialpedagogisk forskning skadar inte heller. Det vill säga inte bara kunskaper i hur ett språk lärs in och etableras, utan även hur vi i vår undervisning kan utveckla elevernas språk samtidigt som de lär sig ett ämnesstoff och där vi dessutom vet att ta tillvara på deras bakgrund och intressen. Inte nog med det. Vi måste tydligt visa dem vart vi är på väg och hur vi ska komma dit. Vi måste vara där och stötta. Som en byggnadsställning, där vi plockar bort en liten del i taget tills de kan stå på egen hand. Vi måste kunna motivera, engagera och tydligt tala om, att det här kan du men det här måste du bli bättre på och så här gör vi. Vi måste kunna lyssna och tala samtidigt. Veta när vi ska vara tyst och när vi ska tala. Veta när vi ska bryta och när vi ska fortsätta. Läraryrket är världens svåraste yrke men samtidigt världens lättaste. Paradoxernas yrke.

Hur lyckas man då? Inte vet jag skulle jag vilja säga. Men jag gör så här:

Jag försöker medvetet arbeta utifrån Jim Cummins fyrfältsmodell som går ut på att möta eleven där den befinner sig både språkligt och kunskapsmässigt, för att sedan medvetet och metodisk med stöttning lyfta det vardagliga språket till ett ämnesspecifikt språk samtidigt som kunskapen går från det konkreta till det genreliserbara.  Modellen gör elevena metaspråkligt medvetna och att ”säga det med det fina ordet” något strävansvärt. Cirkelmodellen blir denna modells konkreta metod, där både språket, genren och den kommunikativa kompetensen står i fokus och där processen av språk- och kunskapsutvecklingen blir synlig. Ett sådant arbetssätt gynnar en formativ bedömning, då du hela tiden är med och stöttar dina elever, diskuterar med dem och ger återkoppling, så att de kan gå vidare. Jag tror att varje lärare måste vara sitt eget ämnes språklärare idag, om man med framgång ska kunna arbeta språkutvecklande. Vem har egentligen inte bäst koll på sitt ämnes språkliga krav än ämnesläraren själv?! Dessutom är jag övertygad om att språkinriktad undervisning och formativ bedömning går hand i hand. Om jag ska få syn på mina elevers kunskapsutveckling, genom deras idéer och diskussioner, måste där ju finnas ett språk. Om jag sedan vill att mina elever ska utvecklas måste jag se till att språket blir ämnesspecifikt. Vill jag sedan att eleverna ska vara med och diskutera mål, bedömning, sitt eget lärande och arbetssätt kräver detta i sin tur ett metaspråk. Om vi inte medvetet har detta i tankarna kommer våra mål, kursplaner och styrdokument te sig allt främmande för dem. Vad hjälper då att jag skriver mina mål på tavlan och hänger upp mina pedagogiska planeringar i klassrummet enligt SIOP, om jag inte tänker verbalisera dem, återknyta till dem, visualisera dem och diskutera dem, be eleverna diskutera och värdera dem, dvs involvera dem?!

Jag försöker också arbeta med digitala verktyg och sociala medier. Youtube, Google docs, Twitter, blogg, programmering och datorspel i min undervisning. Detta är tyvärrr fortfarande outforskade marker för mig. Men jag hyser stor förhoppning att även jag ska lära mig. Med hjälp av mina elever :)

Böcker som förändrat mitt lärarliv:

1. Elevhälsa börjar i klassrummet av Lars H Gustafsson             Läs och bli berörd!!!
2. Stärk språket, stärk lärarndet av Pauline Gibbons
3. Genrebyrån av John Polias och Bodil Hedeboe
4. Lyft språket, lyft tänkandet av Pauline Gibbons
5. Att undervisa i läsförstålse av Barbro Westlund
6. Språkinriktad undevisning av Maaike Hajer

Och nyfikenhet och ett stort öppet sinne hjälper förstås en del ...