Språklig kompetens och mediekunnighet varandras förutsättningar

Pålsson talar i sitt senaste inlägg på Omvärldsbloggen "Mediekunnighet - en nyckelfråga för skolan" om nödvändigheten för elever att lära sig hantera det ständiga informationsflödet på ett kritiskt och medvetet sätt, för att kunna leva och verka i ett demokratiskt samhälle. Han fortsätter med att skolan bör utveckla elevers mediekunnighet, för att varje elev ska ska förstå sina medborgerliga rättigheter och skyldigheter i ett all mer komplext samhälle. I sitt inlägg lyfter Pålsson fram ett projekt mellan Nordicom och Statens Medieråd om mediekunnighet som syftar till att dessa aktörer samlas kring ett samarbete om vad som bör göras för att stärka elevernas roll som medvetna och kunniga internetanvändare och informationssökare.

Nyckelkompetenser

Detta är helt i linje med vår läroplan som pekar ut just digital liksom social och medborgerlig kompetens som några av skolans stora uppdrag. Men vilka ytterligare nyckelkompetenser ska då våra elever utveckla inom skolan? Eu har pekat ut åtta stycken, varav just digital kompetens, social och medborgerlig men också språklig kompetens är några. Dessa nyckelkompetenser har också fått ett också ett stort genomslag i våra läroplaner, på sina håll också i skolans fysiska lärmiljö och i undervisningen.

I stället för mediekunnighet eller digital kompetens vill jag hädanefter istället vilja använda begreppet digital litteracitet, just för att det täcker in de språkliga och de interaktiva dimensionerna som är nödvändiga att behärska för i ett utvecklande av mediekunnighet som jag vill lyfta fram. Se varför:

Litteracitet - Kommunikation genom läsning och skrivning för olika syften, genom olika kommunikationssätt och i olika kommunikationssituationer.

Digital litteracitet - Kommunikation genom läsning, skrivning, genom ljud och bild, genom olika kommunikationssätt och i olika kommunikationssituationer via webbaserad media, digitala verktyg och sociala medier.

Hur utvecklar vi digital litteracitet på bästa sätt enligt? Vad ska aktörerna i detta samarbete tänka på?

Genrepedagogik och Reading to Learn är metoder som fokuserar på ett explicit undervisning för elevers utveckling av skriv- och läsförmågor inom samtliga skolgenrer (dvs läromedelstexter, tidningstexter och skönlitterära texter) men i takt med att elevers läsande och skrivande numera till största del äger rum i webbaserade forum bör också dessa språkdidaktiska modeller vidareutvecklas i enlighet med de krav som det digitala läsandet och skrivandet ställer i denna samtida digitala kontext.

För det är ju här våra elever till största del befinner sig, bland hemsidor, communities, bloggar och wikis. Och ska vetenskapliga arbeten skrivas sker informationssökningen till 100% på webben och inte längre i bibliotekets fysiska miljö och i traditionell media. Att lära ut informationssökning och källkritik är viktigare än någonsin pga det enorma urval av information som finns på webben. Bibliotekarier och lärare blir därmed också viktigare än någonsin, eftersom skolan ska bedöma i vilken grad eleverna kan välja, sortera och värdera det de läser och ser på olika hemsidor.  Fast samtidigt är vi i mångt och mycket ändå kvar i den gamla problematiken, dvs trots allehanda digitala verktyg och sociala medier, förstår eleverna fortfarande inte det de läser.

Jag tycker mig se att de i högre grad än någonsin tenderar att kopiera avsnitt av texter lite på måfå och använda bilder utan att tänka på upphovsrätten. Inget har förändrats bara för vi har webbaserade verktyg som motiverar, utan jag tycker mig snarare se att problematiken fördjupas eftersom digital och webbaserad läsning och skrivning ställer enormt höga krav. Elever ska alltså inte bara förstå det de läser utan även kunna välja lämplig information samt navigera bland webbens hypertexter och länkar. Att röra sig i digitala textvärldar är inte enkelt och för den ovana med låg läsförståelse blir det högst förvirrande. Dessutom måste också eleverna inse att allt som finns på webben inte på någon sätt alltid kan lånas, kopieras och användas hursomhelst. Att skapa och läsa digitala multimodala texter kräver därmed en del, vilket gör växer klyftan alltmer mellan dem med god läsförståelse och digital kompetens och dem utan. Dessutom växer denna klyfta i rasande takt. De med låg läsförståelse och outvecklad skrivförmåga tenderar därför skapa digitala plagiat med hjälp av en klipp- och klistrametoden, trots att de anses vara vana Internetanvändare.

CC, http://msdillerliteracy.blogspot.se/

Ett samarbete nödvändigt

Ett samarbete mellan Nordicom, Statens Medieråd, Skolverket och Nationellt centrum för läs- och skrivutveckling hade varit mycket givande och dessutom legat helt i linje med vårt uppdrag att utveckla barn- och ungdomars kommunikativa och digitala förmågor i ett digitalt samhälle. Just för att de ska kunna orientera sig och ta plats i ett informationsrikt samhälle. För det är viktigt att komma i håg att vi inte bara utvecklar mediekunnighet genom digitala verktyg allena. Ej heller utvecklar vi digital läsförståelse och skrivkunnighet genom att bara skapa, skriva och läsa digitala texter på webben. De digitala texterna kräver liksom traditionella skoltexter explicit undervisningen av texternas syfte, uppbyggnad och språkliga drag, just för att de innebär en högst avancerad form av läsning och skrivning.

Viktigt är också att den genrepedagogiska skolan vidareutvecklas tillsammans med projekt som syftar till att utveckla barn och ungdomars mediekunnighet. För den språkliga förmågan ligger till grund för att överhuvudtaget utveckla digital litteracitet medan mötet med den digitala världen förutsätter en utveckling av litteracitet.

Jag ser därför en fantastisk möjlighet till att utveckla och anpassa genrepedagogiken till de digitala texterna på webben samtidigt som IT- pedagoger, mediekonsulter och medie/ITforskare behöver förstå att de språkliga aspekterna för utvecklandet av mediekunnighet är väsentliga och nödvändiga. Men också en möjlighet att anpassa alla medie/IKT- projekt till en verklighet, där en förbättring elevers läs- och skrivkunnighet också är nödvändig och fundamental.


För ett Skolsverige i tiden

Språklyftet

genom Hanna Stehagen