En inre resa och ett kärleksbrev

"Varför alla dessa inlägg om skolan. Har du inte lov fortfarande? ;)"

Jag har ägnat en hel sommar att försöka förstå skolans organisation och kunskapssyn. Detta efter åtta år i yrket. Varför just nu kan man fråga sig. Jo, jag hade kört fast. Många tycker det är konstigt att jag spenderar min semester med att fundera på skolan. Men jag tror att jag kommit till en del insikter. Jag tror jag har blivit klokare.

Hur?

Min inre resa tog sin början i ett missnöje och i ett dåligt samvete.Varför misslyckades vi gång på gång med eleverna? Varför var allt så kämpigt och tungrott. Det var en pina. En leda. Jag var frustrerad. Varför hände det aldrig något? Varför skulle man alltid behöva börja om? Ingen information. Ingen progression. Samma gamla diskussionsämne på alla möten. Varför alla dessa konflikter kolleger emellan och elever och lärare och varför denna stress?  Tänk om jag bara hade fått undervisa. All denna administration! Jag började ifrågasätta allt vi bara tog för givet - arbetssätt, läxor, elevsyn, organisation och kunskapssyn, åtgärdsprogram, lektionsplaneringar, PPL mm. Tyckte att vi fokuserade på fel saker. Det var inte friktionsfritt. Det var inte populärt. Tyckte att det måste finnas något annat. Något nytt. Något mer. Jag var inte att leka med under våren. Ett par gånger läste jag lusen av mina chefer. Bad dem skärpa sig. Att inte motarbeta mig.  Att öppna ögonen. Var fanns våra pedagogiska diskussioner? Inte så professionellt, jag vet. Jag sökte nya jobb. Var redo att fly. Jag var olycklig i mitt arbete och var orolig för våra elever. De mådde inte bra och inte heller vi. Alla gick på knä. Vi tycktes gräva våra egna gropar. Vi tog inte hand om varandra.Vi såg inte varandras potential. Varandras styrkor. Vi såg inte skogen för alla träd.

Men att ge upp mina elever och kolleger? Nej, det fanns inget fegare än att fly, inget större svek. Jag inbillade mig att de behövde mig.

Jag har läst, bloggat och twittrat och facebookat under sommaren. Jag har kommit i kontakt med teorier helt nya för mig samt fördjupat mig i dem jag stött på tidigare. Jag har läst böcker, bloggar och artiklar. Kommit i kontakt med så många kunniga människor som utmanat mig, som ställt frågor, som gett förlag på läsning och verktyg, som läst och kommenterat mina texter och bidragit med nya perspektiv och därigenom berikat mig.

Nya kunskaper: The flipped classroom, Google docs, You Tube, rhizomatiskt tänkande, crowdsourcing, entreprenöriellt lärande, the Cynefin framework, Wikispace, bloggar, SAMR, Blooms taxonomi, dataspel, formativ bedömning, Evernote ...

... har blandats med det tidigare kunskaper: SIOP, genrepedagogik, SFG, lässtrategier, TSI, Reciprocal teaching, transaktionsteori, interkulturellt perspektiv, sociokulturellt lärande, Cummins fyrfältsmodell, performansanalys.

Jag har skapat en egen teori för min undervisning som baseras på allt jag läst och diskuterat under sommaren samt det jag läst tidigare. Jag har mixat och blandat. Jag har lärt mig, avlärt mig och lärt på nytt (egen haltande översättning).

IKT och språkutveckling i samklang.

Ett öppet sinne.

Skriver jag detta för att visa hur bra jag tycker jag är? Nej, jag skriver detta för att uppmana fler att ifrågasätta men framför allt att läsa, diskutera och crowdsourca. Som en naturlig del i lärarvardagen men också när problemen tycks hopa sig och det känns som om man vill ge upp. Att söka. Att våga. Öppna ögonen. Våga ha fel och göra misstag. Att inte stanna upp. Att chansa. Att prova. Och framför allt att inte ge upp. För det finns så mycket kompetens, så mycket stöd, både bredvid dig i arbetsrummet men också där ute i cyberspace. Twittra, facebooka, blogga, samverka, crowdsourca. Lyssna in och reflektera. Det finns inget mer givande och inget mer beroendeframkallande. Använda alla sociala medier du bara kan, både privat och i skolsyfte. Varför inte låta det sammanstråla? Du har mycket att lära ut och lära. Vi vill höra hur du tänker. Och framför allt låt dina elever göra detsamma i din undervisning. Det berikar dem och förbereder dem för ett samhällsliv. De lär känna sig själva, varandra och andra på ett helt nytt sätt. De kommunicerar och därigenom berikar de sitt språk och vidgar sina vyer. Som vi ju strävar efter. Och mitt i detta finns vi. Vi som ska stötta, pusha, visa, vägleda och lyfta deras språk och kunskaper.

Lär av mig. Jag lär av er. Låt oss lära av varandra.

Stanna upp.

Lyssna.

Reflektera.

Diskutera.

Agera.


Mitt fantastiska kollegium

Cecilia Larsson-Ståhl, Åsa Rantzow, Cissi Andersson, Melanie Piedoie, Daniel Prsa, Jovanka Mirkov, Shakila Shams, Rut Bjerhagen, Peter Söderholm, Elisabet Niskakari för att nämna några.


Mitt fantastiska utvidgade kollegium.

Per Falk, Anna Kaya, Anna-Lena Godhe, Christina Löfving, Katarina Lycken, Edward Jensinger, Camilla Lindskoug, Stefan Pålsson, Marie Andersson, Annelie Drewsen, Per-Daniel Olsson, Karin Brånebäck, Charlotte Christoffersen, Sven Järgenstedt, Sara Arildsson, Jan Lenander för att nämna några.


Tillsammans når vi vår fulla potential och rustar våra elever för en ljusnande framtid.

"Om jag slutar att reflektera över det jag redan vet och sträva efter att ständigt lära nytt så be mig byta yrke!"
Karin Brånebäck

http://photobucket.com/twitter