Det kan tyckas att skolvärlden är lika trendkänslig som modevärlden numera. Nya pedagogiska metoder och modeller kommer och går liksom stilar i klädesplagg, färger och material. Jag tycker mig se många likheter.
Skolan och modevärlden är lika konjunkturberoende och påverkas av yttre villkor i samma grad. Har vi goda ekonomiska tider ser vi detta i generöst sydda kreationer i form av volanger, långa kjolar och klänningar med mycket tyg i brokiga färger. Emedan det i tider som präglas av ekonomiska besparingar, arbetslöshet, lägre a-kassa och otrygga anställningsvillkor ses stilen mer sparsmakad och enkel med raka linjer och mörka färger.
Men gemensamt är också att ur sämre ekonomiska förutsättningar och hårdare tider födds det kreativa och det innovativa. Att med små medel och få resurser kunna prestera och producera med samma resultat. Att trots hårda besparingar och ökad arbetsbelastning fortfarande kunna ha god kvalitet och elever som når målen och mår bra. Att kunna tänka i nya banor och se helheten. Att kunna jobba smart och effektivt med de resurser man blivit tilldelad.
 |
| Pedagogik med stil |
Men visst är det så att vissa klädesplagg och pedagogiska metoder består. Den lilla svarta t ex går aldrig ur tiden, liksom Vygotskiljs teorier om det sociokulturella lärandet och den närmaste utvecklingzonen. Dessa bara modifierarnas och anpassas efter förhållanden och den miljö vi lever i men i grunden är det samma slitstarka koncept. Det kan ju vara en trygghet för oss i denna föränderliga tillvaro som vi befinner oss i. Att ha något att falla tillbaka på. Men så är det postmoderna samhället. Fragmentariskt, oberäknelig och föränderligt. Kraven på oss pedagoger blir kanske inte tuffare med helt klart annorlunda. Vår arbetsbeskrivning likaså. Du måste som pedagog orientera dig i forskningen och omsätta de metoder som empirin lyfter fram som gynnsamma i din praktik. Det handlar inte om att du okritiskt ska köpa allt, men att prova skadar inte. Kanske mer än en gång och modifiera och anpassa efter din verklighet. Den friheten finns fortfarande trots en mer toppstyrd skola. Tänk dig metaforen med arsenalen som jag skrev om i mitt förra inlägg: ”Som jag ser det äger en framgångsrik pedagog en arsenal av pedagogiska metoder och arbetssätt som plockas fram och prövas vid behov. ” Tänk att du är så pass påläst att du har denna pedagogiska beredskap som gör att du i en ny situation med en ny elevgrupp, som kanske är mer utmanade så väl kunskapsmässigt som socialt än de grupper du haft tidigare, kan möta dem med en trygghet och en försäkran om att det här kommer vi fixa tillsammans. Att ha en styrka att komma in i klassrummet med höga förväntningar och ge eleverna det självförtroende de behöver för att lyckas.
Vår del av Malmö står inför en sådan utmaning. Vi på vår skola lyckades i år. Våra nior hade de bästa resultaten någonsin. Ska vi se till statistiken ser det värre ut nästa och nästkommande år. Då behöver vi denna beredskap som jag talar om. Så i höst bär vi rumpjumper och rock i vinrött och azurblått och flippar klassrummet. Det är modetidningen Elle trendanalys för modehösten 2012 och min för skolhösten 2012.
Hanna Stehagen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar